Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAPPRA slap3ra2 l. SLAPRA sla3pra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr SLAPPER.
Ordformer
(slappr- 1582 (: slappra .. fram) osv. slapr- 1591 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slappra, slapra; jfr t. schlappern; av ljudhärmande urspr. (jfr SLABBRA, v.). — Jfr SLAPPRA, sbst.]
1) (†) = SLAFSA, v. 1; jfr SLABBRA, v. 1. Schultze Ordb. 4536 (c. 1755).
2) (†) rabbla (se RABBLA, v.1 1); jfr SLABBRA, v. 2. PJGothus Luther Sät G 7 a (1593).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sladdra (se SLADDRA, v.1 1), pladdra; förr äv. i uttr. slappra med munnen; jfr SLABBRA, v. 3. Iagh är fulwiss på, att enn skärseldh är till, och achtar iagh fögha hwadh the troospillare slapra. Ernhoffer Ench. 18 b (1591). Phrygius HimLif. 135 (1615: medh munnen). Rig 1938, s. 2. jfr MUN-SLAPPRA. särsk. med obj. betecknande språk; jfr SLADDRA, v.1 1 a. Messenius Sign. 26 (1612).
Särsk. förb. (†, till 2): SLAPPRA FRAM. rabbla fram (bön). PErici Musæus 2: 73 a (1582).
Ssgr (till 3, numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slapper): SLAPPER-HUS. [med avs. på anledningen till benämningen se språkprov c. 1850] om porthus l. förhus (vapenhus) till kyrka. VDAkt. 1752, nr 485. I Gnosjö gingo (stig-)luckorna (dvs. porthusen vid kyrkogården) på 1800-talet under namnet ”slapperhus” just därför att gubbarna om söndagarna brukade sitta och slappra eller prata i dem. Rig 1938, s. 2 (cit. fr. c. 1850). —
-TASKA. sladdertaska; jfr slappra, sbst. 1, slapprare. Lind (1749: Slaper-taska). —
-TYSKA. slabbertyska; äv. oeg. l. bildl.; jfr sladder-tyska. Jag kan mig ey förstå på Orrens Slapper-Tyska. Runius (SVS) 1: 148 (1701).
Avledn. (till 3): SLAPPERAKTIG, adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sladderaktig, sladdrande. Lind 1: 1369 (1749). —
SLAPPRARE, m. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pratmakare, sladdertaska; jfr slappra, sbst. 1, slapper-taska. Lind 1: 177 (1738).

 

Spalt S 6457 band 27, 1976

Webbansvarig