Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLI sli4, sbst.2, r. l. f. (Holmkvist BergslGruvspr. 68 (i handl. fr. 1862), Därs. 29 (i handl. fr. 1871)) l. n. (Rinman 2: 667 (1789)); best. -n; pl. -ar (Holmkvist BergslGruvspr. 68 (i handl. fr. 1862)); förr äv. SLIA, f.; best. -an.
(numera föga br.) om svart l. grå, lös o. skiffrig bergart bestående av biotit l. klorit l. talk o. d.; äv. om skikt l. massa av sådan bergart, särsk. uppträdande ss. salband l. gångart (se d. o. 2); jfr SKÖL 5. Vid järngrufvor får malmgångens salband i synnerhet namn af Sli, Sliberg eller Skinslag. Rinman 2: 485 (1789). Kan något undersökningsarbete för upptäckande af malm uppomkring sliarne i grufvan verkställas, och folk dertill erhållas, bör sådant under tiden försiggå. Holmkvist BergslGruvspr. 68 (i handl. fr. 1862). Sedan under Vinterbrytningen ras utur hängande Slin inträffat. Därs. 29 (i handl. fr. 1871). Sedan godset blifvit rensköljdt från derå adhererande ”sli” och lera, uttappas sköljvattnet. JernkA 1892, s. 106. jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941). — jfr GRÅ-, GRÅBERGS-, RÅT-SLI.
B (†): SLIE-BERG, se A.
Spalt S 6539 band 27, 1977