| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLIDDRIG slid3rig2, adj. -are. adv. -T.
om ämne, kropp o. d.: som saknar stadga l. fasthet, (lös o.) slapp, sladdrig; geléartad, dallrig; i sht förr äv.: slipprig, slemmig. Lundberg Paulson Erasmus 74 (1728; om kvinnobröst). (Sv.) Sliddrig, .. (t.) Glatt. Heinrich (1814). Suddar voro .. kulor af gråpapper, eller annat papper, inblötta i tungans fördjupning tills dess de blifvit tillräckligt våta och sliddriga för att, då de kastades, duktigt tillplatta sig i kamratens öga, panna, näsa eller läppar. Hellberg Samtida 1: 22 (1870). Min .. vaniljchokolad .. kom fram, varm och doftande. Den smakade ofvanpå det sliddriga, rökiga killingsköttet! Ahrenberg Männ. 5: 59 (1910). De sliddriga, benlösa bestarna (dvs. bläckfiskarna). Posse Fång. 196 (1931).
Spalt S 6560 band 27, 1977