Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLICKRA, v. -ade.
Etymologi
[avledn. av SLICKA, v.; jfr lt. slikkern, t. schleckern, båda med bet.: äta sötsaker, snaska o. d.]
(†)
1) = SLICKA, v. I 1. Hon (dvs. musen) får katten se, hur kärlig han ther sitter; / Han slickrar, twättar sig. Kolmodin QvSp. 1: 126 (c. 1710, 1732).
2) = SLICKA, v. I 2; i avledn. SLICKRARE.
Avledn.: SLICKRARE, m. (†) till 2: smickrare; jfr slickare 2. Smickrare och slickrare. Atterbom VittH 266 (1845; i referat av fsv. källa, som har: slikiarom (felaktigt för flikrarom) ok smikrarom).

 

Spalt S 6550 band 27, 1977

Webbansvarig