Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLIPPRA l. SLIPRA, v. -ade.
Ordformer
(slip- 1674—1798. slipp- c. 1755)
Etymologi
[jfr nor. dial. slipra, mnl. slipperen, ä. t. schlipfern; i avljudsförh. till SLEP o. mlt. slīpen (se SLIPA, v.2). — Jfr SLIPPER-]
(†) glida, halka, slinta; äv. i det bildl. uttr. slippra utom ngt, (gm att glida) nå utanför ngt. Sylvius Mornay 317 (1674: sliprar ther vthom). Schultze Ordb. 4535 (c. 1755).
Särsk. förb. (†): SLIPPRA AV. intr.: glida av, halka av. Serenius Qqq 4 b (1734). Röding SD 84 (1798).

 

Spalt S 6664 band 27, 1977

Webbansvarig