Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLEP sle4p, adj.
Etymologi
[sv. dial. slep; jfr fvn. sleipr, nor. dial. sleip, mht. sleif; jfr äv. det från nord. spr. lånade eng. dial. slape; i avljudsförh. till SLIPA, v.2 — Jfr SLIPPER, adj., SLIPPRIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hal, glatt. En lapp, som satte försåt för öring i Nämforsfallen en forntida sommardag, släppte häpen den slepa fisk han vägde i handen och förstack sig hasteliga (vid åsynen av främlingar). Molin SSkr. 200 (1894).

 

Spalt S 6530 band 27, 1977

Webbansvarig