Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLIRA sli3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slira, träslå, smal list, slida; av SLIDRA, sbst. (se SLIDA, sbst.2); jfr d. slire, slida, nor. dial. slira, bräde, list, slida]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bräde l. träslå. Förstugan bättres til golfwet med en tilja och en slira på wästra kanten af dörröpningen. OfferdalKArk. N II 1, s. 179 (1729).
2) (†) om den främre l. bakre uppståndaren på ä. träplog; jfr BAK-STÅNDARE 2, FRAM-STÅNDARE. Bakståndaren .. kallas Slira eller Plog-sked i Jämteland. VetAH 1759, s. 215. Därs. (om framståndare; från Jämtl.).

 

Spalt S 6667 band 27, 1977

Webbansvarig