| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLITIG sli3tig2, adj. -are. adv. -T.
1) (mera tillf.) motsv. SLITA 3 o. SLIT 1: som sliter, ryckig o. d. I dag är det slitig och puffande vind, en rätt stark sommarblåst. Martinson Midsomm. 104 (1938).
3) motsv. SLITA 10 o. SLIT 3: slitsam, arbetsam; särsk. i uttr. ha det slitigt, ha det slitsamt. Säve HafvSag. 49 (1880). Isacken är en hörker (dvs. rask) karl och en slitig och duktig arbetare, men en förgjordad slarver. Knöppel VildmBild. 183 (1916). Han har haft det slitigt som pojke, ska jag säga! Ek Gräns. 155 (1918). Allt hennes hade gått åt till att stödja honom, till att föda barn, till annat som var slitigt. Lo-Johansson Martyr. 256 (1968).
Spalt S 6702 band 27, 1977