Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUK slɯ4k, sbst.1, om person m., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar; om person äv. SLUKER slɯ4ker, m.; best. -n; pl. slukar.
Ordformer
(sliwk 1582. sluk (-uu-, -w-) 1582—1941. slukar, pl. 1639 (: plomonslukar) osv. sluker 1582 (: wijnsluker)—1828)
Etymologi
[sv. dial. sluk (i bet. 1); jfr d. slug (i bet. 1), d. dial. slug, öppning att låta vatten strömma igenom, nor. sluk, dörj, nor. dial. sluk, pilk; till SLUKA, v.1]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slukare (se SLUKARE, sbst.1 I 1); förr äv.: (hungrig) stackare. Wollimhaus Syll. (1649; under gluto). (Sv.) sluker, (fr.) un pauvre diable, un miserable, qui meurt de faim. Möller (1745). Sluk, Sluker .. (dvs.) den som vräker styggt i sig mat och dryck, Fråssare. Schultze Ordb. 4542 (c. 1755). (Sv.) Sluker. (T.) Schlucker, Schlemmer. Heinrich (1828). — jfr DRYCKES-, PENNING-, PLOMMON-, VIN-SLUKER.
2) (i sht i vissa trakter) slukhål (jfr SLUK, sbst.2 2, SLUKA, sbst.); förr äv. dels om strupe l. svalg (äv. oeg. l. bildl.; jfr SLUK, sbst.2 2), dels om hudvecket kring hanlemmen hos häst (jfr SKAP, sbst.1). En omätteligan slwk, som gerna wil riffua til sigh alt werldennes godz. PErici Musæus 2: 259 a (1582). LMil. 2: 119 (1687; hos häst). (Lat.) Gluttus, .. (sv.) sluuk, strupa. Cellarius 81 (1699). Åthskillige .. glupar och slukar, .. som watnet alt jemt emothtaga, och blifwa dock aldrig fulla. Hiärne 2Anl. 57 (1702). Östergren (1941). — jfr JORD-SLUK.

 

Spalt S 6765 band 27, 1977

Webbansvarig