| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLUK slɯ4k, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
1) (†) bildl.: förbrukning, utgifter; anträffat bl. i det ordspråksliknande uttr. stort bruk, stort sluk, högt ämbete medför stora utgifter l. dyl.; jfr BRUK 4 b. Lind (1749; under bürde).
2) gap, svalg; äv. bildl.; numera nästan bl. (i sht i vissa trakter) om slukhål; jfr SLUK, sbst.1 2, SLUKA, sbst. Strand NeliSuec. 35 (1753; bildl.). Gislén o. Brinck SubterrVattGotl. 17 (1948; om slukhål).
3) bergv. om stort o. djupt gruvhål l. gruvrum; äv. om stor, gm sjunkning uppkommen öppning i jordvarp; förr äv. om den del av kil (se KIL, sbst.3) där vattnet suges in. Holmkvist BergslGruvspr. 69 (i handl. fr. c. 1730; äv. i jordvarp). Rinman (1789; äv. i kil). (Storgruvestöten i Falu gruva) hade bildats definitivt 1687 genom det .. ras, som av tre tidigare åtskilda stötar (Blank-, Bonde- och Skeppsstötarna) gjort ett enda öppet sluk. Lindroth Gruvbrytn. 1: 15 (1955).
4) [jfr 2, 3 o. 3Saml. 30: 19 (1949)] (†) bildl., om de två lägsta samhällsklasserna (borgare o. bönder) i ståndssamhället. Runius (SVS) 2: 8 (1724).
5) (vard.) om enklare matställe; jfr SLUKIS. Lunchrum, cafeterior och sluk. DN 1970, nr 102, s. 25. Därs. 1975, nr 25, s. 14.
Spalt S 6765 band 27, 1977