Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUNKER, m.
Etymologi
[sv. dial. slunk; jfr d. dial. slunk, nor. dial. slunk, båda med bet.: slö person; i avljudsförh. till SLINKA, v. — Jfr SLUNK, SLUNKA, SLUNKEN]
(†) slusk; jfr SLANK, sbst.1 Iagh will här efter sielf wara Juncker / Trå (dvs. fan ta) den såsom achtar någon Sluncker. Chronander Surge A 5 b (1647).

 

Spalt S 6804 band 27, 1977

Webbansvarig