Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUP slɯ4p (LoW (1889), Därs. (1911) anger äv. uttal med kort u o. långt p), r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Rudbeck Atl. 3: 707 (1698) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. slupa) OxBr. 9: 652 (1645)); förr äv. SLUPA, r. l. f.; pl. -or (ALeslie i OxBr. 9: 418 (1629), Sylvius Curtius 114 (1682)) l. -er (se ovan); förr äv. SCHALUPP l. SCHALUP l. CHALOUPE l. ESCHALUP l. ESKALUP, r. l. m. l. f. (HovförtärSthm 1696 A, s. 848, DA 1808, nr 60, s. 3) l. n. (UrFinlH 257 (1716)); best. -en; pl. -ar (HovförtärSthm 1713, s. 595, Därs. 1772, s. 1590) l. -er (HH XXI. 1: 77 (1710), WoJ (1891)) l. -or (HovförtärSthm 1745 A, s. 1101).
Ordformer
(chalouparne, pl. best. 1713. chaloupen, sg. best. 1741. chalupar, pl. 1730. chalupe 1755. chaluppe 1729. escaloup 1713. eschalaupar, pl. 1755. eschaloup (ech-) 1724—c. 1790. eschaloupar (ech-), pl. 1730—1772. eschaloupe (ech-) 1734—1808. eschaloupé 1772. eschaloupen, sg. best., i ssg 1730 (: Garderobs .. eschaloupen). eschalouper (ecch-), pl. 1723—1798. eschaloupp 1771. eschalup 1755. eschalupe 1685. eschalupen, sg. best. 1716. eschaluper, pl. 1710—1755. eschaulupe 1716. eschlaup., förkortad pl., i ssg 1755 (: kiöks Eschlaup.). eschloup 1732. eskalup (-sc-) 1716—1730. esklupar, pl. 1717. eslupar, pl. 1730. schaloup 1734—1758. schaloupe (ch-) 1654—1740. schalouppe (ch-) 1729—1837. schalup 1696—1788. schalupp 1755—1904. schloup- i ssg 1712 (: Schloupduukar)—1713 (: Schloup duukar). schlup 1760. schlupe 1718. sklaup 1768. sloop 1786—1936. sloup- i ssg c. 1790 (: slouproddare). slup (-uup) 1690 osv. slupa 1629—1682. slupe 1700. slupen, sg. best. 1534 osv. sluper, pl. 1645. slupp 1716—1889)
Etymologi
[jfr d. slup (ä. d. sluppe), nor. slupp, ä. t. schlupe, eng. sloop; av lt. slup, möjl. till mlt. slūpen, glida, motsv. got. sliupan (se SLOPA); jfr med avs. på formerna chaloupe, schalup, eschalup m. fl. d. chalup, nor. sjalupp, t. schaluppe, eng. shallop, it. cialuppa, span. chalupa, av fr. chaloupe (ä. fr. saloupe), av nl. sloep (möjl. av lt. slup, se ovan) l. identiskt med fr. chaloupe, snäcka, av ffr. eschaloupe, snäcka, till ffr. escale, nötskal (fr. écale), sannol. lånat från något germ. ord motsv. SKAL, sbst.1 — Jfr SLABBKISTA]
i sht sjöt. om båt l. mindre fartyg använd (använt) i sht vid kusterna för last- l. persontransport l. i örlogstjänst; särsk. dels om (öppen) båt utrustad för (dubbel) rodd o. segling med (två) loggertsegel (äv. i uttr. dubbel slup, slup utrustad för dubbel rodd), dels om maskindriven båt använd för kommunikation o. transporter, dels (i sht förr) om mindre kutterliknande segelfartyg utrustat med en mast med stång (, bogspröt o. klyvarbom), storsegel med gaffel o. bom, toppsegel o. ett (l. flera) försegel. The Lubske haffue blokhuset wed traffmynnen (dvs. Travemünde) jnne så att hertug C(hristian) icke kan komme slupen till siöss. G1R 9: 379 (1534). Footfolcket förer .. (Alexander den store) öfwer (Donau) endeels medh Kanor och ökeståckar .. en deel ochså vthi Slupor och Båtar. Sylvius Curtius 114 (1682). 3 st: Dubbla Eskalupar. HFinlÖ 454 (1730). Hel- och halftimmar afgår en (ångdriven) slup från Tegelviken till Beckholmen och staden. SvKomm. 1867, Profnr s. 4. Slup efter slup vändes mot fienden (i viborgska gatloppet), och med våra längesedan klargjorda bogkanoner öppnas en liflig eld. Wrangel SvFlBok 296 (i handl. fr. c. 1890). Inom segelsporten menas numera med slup enbart en slupriggad båt. Rydholm (1967). — jfr BOMBARDER-, CENTERBORDS-, KANON-, KARRONAD-, KOK-, KRIGS-, KUNGS-, KUTTER-, LANDSTIGNINGS-, MOTOR-, MÖRSAR-, PATRULL-, PREJ-, PROVIANT-, REKOGNOSERINGS-, RODD-, SEGEL-, SKAFFERI-, ÅNG-, ÖRLOGS-SLUP m. fl. — särsk.
a) i sht sjömil. båt tillhörande annat större fartyg, framdriven med åror, segel l. motor o. använd för kommunikationer o. transporter mellan fartyg l. mellan fartyg o. land, skeppsbåt, storbåt. Till Slupens beklädande som hörer till .. (en viss) Jacht. HusgKamRSthm 1660—73 B, s. 216. Hvart Linie-Skepp har 1 Barqvass, 2 Slupar, och 1 Julle; men Chef-Skeppen 1 Slup mer. Chapman Liniesk. 24 (1796). Barkassen utsättes sällan i sjön, men sluparne nyttjas ofta, blifvande då helst utsatte i lä och insatte i lovart. Roswall Skeppsm. 1: 85 (1803). De oftast förekommande skeppsbåtar benämnas efter deras storlek och form: barkass, slup, gigg eller joll. Engström Skeppsb. 64 (1889). Tyngre båtar, såsom ångslupar, slupar och barkasser, ombordtagas .. oftast med särskilda hissbommar eller fällbara däfvertar. Hägg Flottan 65 (1904). Slupen som liv- och arbetsbåt för ett fartyg är försedd med akterspegel. Östergren (1941). — jfr CHEFS-, SKEPPS-SLUP.
b) (†) bildl., i vissa uttr.
α) hålla ut med slupen, hålla ut, härda ut; fortfara. Att bli full af några bouteiller vin. Fy donc! .. Jag och Rådman Pontac ä nästan de enda qvar utaf gamla stammen, som ännu orka hålla ut med slupen. Kexél 1: 50 (1776). Jag menar at man ej bör med småsaker hindra smädarne (i SvLitTidn.) att fortfara. .. Nej. Låt dem hålla ut med slupen. SÖdmann (1816) i 2Saml. 4: 147. Dalin (1854).
β) sätta ut med slupen, börja l. sätta igång l. starta. Beskow i 3SAH XLVI. 2: 144 (1830).
Ssgr (i sht sjöt.): A: SLUP-BATALJON. (slup- 1852 osv. slups- 1852) (förr) bataljon (se d. o. 2) bestående av kanonslupar. KrigVAT 1852, s. 6. —
-BESÄTTNING. (slup- 1755 osv. slups- 1845) HovförtärSthm 1755, s. 1416. —
-BRYGGA, r. l. f. brygga använd l. avsedd ss. tilläggs- l. förtöjningsplats för slupar. Topelius Vint. I. 1: 160 (1863, 1880). —
-CHEF. chef på slup. KrigVAT 1835, s. 311. —
-DUK. (†) slupkläde. 126 alnar nÿt Bulldan till 9 Schloupduukar. HovförtärSthm 1712, s. 1546. Därs. 1725, s. 1316. —
-DURK. (slups- 1842) durk i slup. Carlén Rosen 399 (1842). —
-GAST. (slup- 1785 osv. slups- 1834—1906) (Bladh o.) Hornstedt 164 (1785). —
-HAMN. hamn för slupar. BrefKrigFinl. 7 (1808). —
-KLÄDE. (slup- 1856 osv. slups- 1853—1906) kläde (numera mörkblått med gula kanter) som bredes ut över sittplats akterut i slup. Lavén Sjöv. 57 (1853). —
-PLUTON. (slups- 1852) (förr) jfr -bataljon. KrigVAT 1852, s. 6. —
-RIGG. rigg på l. för slup; företrädesvis om rigg bestående av en mast med stång (, bogspröt o. klyvarbom), storsegel med gaffel o. bom, toppsegel o. ett (l. flera) försegel. Balck Idr. 1: 35 (1886). —
-RIGGAD, p. adj. om båt: som har sluprigg. SD(L) 1896, nr 311, s. 4 (om jakt). —
-RODDARE. (slup- 1690 osv. slups- 1905—1906) om roddare i slup. HdlCollMed. 1690, s. 40. Därs. 14/5 1742.
Ssgr: sluproddar-, äv. sluproddare-klädning. (-are-) (†) = -roddar-mundering. DA 1793, nr 79, s. 3.
-manskap. särsk. (förr) om personer anställda ss. sluproddare. HovförtärSthm 1770, s. 3288.
-mundering. (förr) jfr mundering 3 o. -roddar-klädning. Gynther Förf. 2: 114 (i handl. fr. 1812).
-plåt. (förr) plåt (se plåt, sbst.1 2 c slutet) använd ss. emblem för sluproddare. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735).
-regemente. (förr) jfr regemente 10 c. VDAkt. 1719, nr 79. —
-SEGEL. segel till slup. HFinlÖ 453 (1730). —
-SEGLARE. person som seglar en slup. Lagercrantz Stone Sjöm. 31 (1939). —
-SKEPPARE. (i sht förr) skeppare på slup. Carlén Skuggsp. 2: 369 (1865). —
-SKJUL. (slup- c. 1790 osv. slups- 1943) skjul för förvaring av slupar. H. M:t (hade) .. gått .. att bese nya slupskjulet, som nu var komplett och fylldt af flottans småfartyg. Tersmeden Mem. 6: 166 (c. 1790). —
-SPRI. spri på l. för slupsegel. Dalman 52 (1765). —
-STYRARE. (slup- 1758 osv. slups- 1887—1906) person som har ss. uppgift (förr äv. yrke) att styra slup. HovförtärSthm 1758, s. 4007. —
-TACKLAD. (slup- 1877 osv. slups- 1906) jfr -riggad. NF 2: 510 (1877). —
-TACKLING. (slup- 1900 osv. slups- 1906) jfr -rigg. SAOL (1900). —
-TIMMER. (slup- 1894 osv. slups- 1825—1922) ReglVirkeslefv. 1825, § 41. —
-VIRKE. (slups- 1825—1922) ReglVirkeslefv. 1825, s. 29. —
-ÅRA. (slups- 1863—1942) Witt Skeppsb. 276 (1863).
B (numera mindre br.): SLUPS-BATALJON, -BESÄTTNING, -DURK, -GAST, -KLÄDE, -PLUTON, -RODDARE, -SKJUL, -STYRARE, -TACKLAD, -TACKLING, -TIMMER, -VIRKE, -ÅRA, se A.

 

Spalt S 6805 band 27, 1977

Webbansvarig