Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLYNGEL slyŋ3el2, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. slynglar.
Etymologi
[sv. dial. slyngel; till SLYNGA, v.; med avs. på bet. jfr sv. dial. slynga, slänga, dingla, nor. dial. slyngja, dingla]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i ur: pendel. SockenbeskrHäls. 322 (1791; från Färila).

 

Spalt S 6951 band 28, 1978

Webbansvarig