| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMASKA smas3ka2, v. -ade; äv. SMASKAS smas4–kas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr SMASK, sbst.
avge l. frambringa ett smällande (särsk. ett klafsande l. klaskande l. plaskande) ljud; med subj. betecknande ngt vått l. kladdigt l. betecknande att ngt (l. ngn) slår l. smäller emot l. i ngt (i sht ngt vått l. kladdigt) med ett sådant ljud; äv. tr.: slå l. kasta (ngt l. ngn mot l. i ngt) med ett sådant ljud; äv. opers., särsk.: säga smask (se SMASK, interj.); i p. pr. äv. om ljud: som utgöres av sådant ljud; jfr SMACKA, v.1 Den våta snöklumpen träffade med ett smaskande ljud. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755). (Hajen) kilade tillbaka och förenade sig med truppen (av hajar) och smaskade med stjerten. Nyblom Hum. 284 (1874). (Han) tog en väldig tuggbuss ur munnen och smaskade den i planstenen. Hülphers Timmer 103 (1906). (Han) fick en knytnäve i ansiktet så att det smaskade och sang. Koch GudVV 2: 115 (1916). (Kvinnornas) genomvåta trasschalar smaskade kring axlarna som klippta vingar. Martinson Kap 47 (1933). Whistsorl, eder och smaskande kort. Carlsson ÄlvTimm. 115 (1949). — särsk.
a) i fråga om att frambringa smackande ljud (se SMACKA, v.1 a) med tungan l. läpparna, i sht under ätande; med subj. betecknande person l. djur; äv. tr.: förtära (ngt) under sådana ljud; äv. i fråga om tumsugning o. d.; äv. i uttr. smaska på ngt, smaskande (i ovan angiven bet.) äta l. suga o. d. på ngt. Lind (1738). At läppia och smaska något särdeles stickande och öfvermåtton läckert. Thorild (SVS) 4: 179 (1795). Under ett ideligt smaskande och knastrande förtärdes .. (en gråsparv) hastigt och lustigt (av illern). FoFl. 1908, s. 231. Han smaskade och sög på sitt köttben. Lindström LeendGud. 73 (1951). (Den lille pojken) snörvlade lågt: hälften ljuv eftergråt, hälften smaskanden på tummen. Rosendahl Lojäg. 221 (1956). Hermann sög smaskande gåsflottet av fingrarna. Delblanc Prästk. 107 (1963). — särsk.
α) i fråga om att kyssa ngn l. ngt med ett smackande ljud; intr. l. (vanl.) tr., med obj. betecknande person l. betecknande kyss o. d.; med personsubj. l. subj. betecknande läppar o. dyl. l. kyss; äv. ss. dep. med reciprok bet.: kyssas med sådana ljud; jfr SMACKA, v.1 a δ. Lind (1738). Joe. .. Smaskar en kyss på hennes kind. Bergman Patr. 70 (1928). Döös Asfaltbl. 21 (1930; om kyssar). DN(A) 1932, nr 225, s. 7 (ss. dep.). En .. turkisk officer störtar in och smaskar damen .. över allt i ansiktet. MorgT 1948, nr 351, s. 4.
β) (numera föga br.) i fråga om rökning, intr.: smacka (se SMACKA, v.1 a γ). Larsson Hemmab. 126 (1916).
γ) (tillf.) i utvidgad anv., i p. pr., om måltid: som kännetecknas av smaskande. Fridegård LHårdVid. 161 (1951).
b) i fråga om ljud som åstadkoms vid gående l. trafik på vått l. kladdigt underlag av fötter l. fordonshjul o. d. Det tunga smaskande trampet på de våta vägarna (där en skara män kom gående). Ahrenberg Stockj. 130 (1892). Hästhovarna smaskade dovt i vägens lervälling. Gripenberg Spökjäg. 13 (1933). Karlarna närmade sig och det smaskade i leran av deras fötter. Fridegård Tack 27 (1936). Leran smaskade kring (bil-)hjulen. Nyblom MorfÄv. 148 (1951).
SMASKA NED10 4 l. NER4.
2) (numera i sht i vissa trakter) smörja ned, slaska ned; jfr smask, sbst. 1 a. Tholander 1Ordl. (1850). —
SMASKA TILL10 4.
1) (numera i sht i vissa trakter) som det smaskar om (gm att han l. det är full(t) av våt sörja l. dyl.), kladdig l. smetig l. sörjig o. d.; äv. bildl. (jfr 2). Tholander Ordl. (1872). (Svetten) rann .. utför bröstet (på vällaren) .. och samlade sig slutligen i träskorna, som blevo hala och smaskiga. Larsson i By StugFolk 79 (1930). (Han) glömmer den tid då han förgyttjade könet och dithörande, fördyade det, gjorde smaskiga ting av det. Martinson VägUt 90 (1936). DN 1970, nr 40, s. 5 (bildl., nedsättande, om möbelkatalog).
2) (vard.) bildl. (jfr 1), om ngt som väcker stort gillande l. stor förtjusning: utmärkt, förträfflig, utomordentlig, toppen-, som är smaskens; ofta ss. adv. Swing 1921, nr 19, s. 4. Du ställde till ett himla liv genom att försvara .. (en strejkare). Smaskigt! Låt dem spärra upp korpgluggarna! Frölich Lewis Babb. 448 (1923). Oh, tira vad smaskig ring .., vrålade Magda. Widegren Ragg. 256 (1934). En god, för att inte säga smaskig idé. Hammarling Wodehouse JeevesKlar. 240 (1937).
Spalt S 7462 band 28, 1979