| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMITTSAM smit3~sam2 l. (numera företrädesvis i bet. 2) SMITTOSAM smit3ω~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) (†) motsv. SMITTA, v. 2: som besmittar (se BESMITTA 1 b). (Lat.) Inquinans. (Sv.) besmittelig, smittsam. Juslenius 373 (1745).
a) om sjukdom o. d.: som smittar l. överföres medelst smitta l. har (så l. så beskaffad) benägenhet l. förmåga att smitta; särsk. liktydigt med: epidemisk; i sht förr äv. med huvudtanke på förloppet av farsot l. epidemi, närmande sig bet.: härjande l. grasserande. VadstÄTb. 53 (1580). Ty ähr siukdomen (dvs. pesten) i Stockholm svåra stark och bliffuer nu fast smittsammare ähn härtill. OxBr. 3: 50 (1623). Drif hunger och nöd / Samt smittosam död / Långt här ifrån bort. / Låt ymnoghet kröna / Wår fädernes ort. SionSång. 2: 113 (1745). Som bekant har lungsot hittills ansetts som en ärftlig, ej smittosam sjukdom. KrigVAH 1884, s. 3. Täckt yngelröta, nymfpest, eller bipest heter en smittsam sjukdom hos bin. DN(B) 1962, nr 18, s. 4.
b) (numera föga br.) som (har o.) överför l. kan överföra smitta l. smittsam sjukdom, smittfarlig; smittad; förr äv. liktydigt med: sjuk i smittsam sjukdom. The smittosamma bodho (sin själasörjare) h:r Lars boo qwar på (spetälske-)öön och ingalunda flyttia 1/2 mijl derifrå til Skooboda ödeshemmanet. Murenius AV 507 (1661). HovförtärSthm 1710, s. 694 (om paket). PH 5: 3563 (1753; om ort). Smittosamt giftämne. Schulthess (1885). Minst 14 dagar efter tillfrisknandet måste den difterisjuke anses smittsam och hållas afskild från beröring med friska. Helsov. 1893, s. 313.
c) i överförd anv. av a (o. b): som har avseende på l. sker gm smittsam sjukdom l. som innebär l. präglas av sjukdom l. sjuk person som smittar o. d.; i sht förr särsk. ss. adv., i uttr. smittsamt sjuk, sjuk i smittsam sjukdom. Vård af smittosamt sjuka. Sthm 1: 541 (1897). Könssjukdom i smittosamt skede. SFS 1920, s. 978. Kräftan .. visar icke någon smittsam karaktär. Kräftsjukd. 9 (1930).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr SMITTA, v. 4 b β): som smittar (se SMITTA, v. 4 b β); särsk. (i fråga) om känsla l. stämning o. d.: som smittar, smittande; äv. ss. adv. Han hade ett smittsamt skratt. Han skrattade smittsamt. Ehrenadler Tel. 150 (1723). Han (dvs. en orättvis domare) är giftigare än Pestilentzan, och smittosammare än Spetälskan. Frese Sedel. 16 (1726). Hagberg Shaksp. 12: 63 (1851; om sorg). Fröding Eftersk. 2: 135 (1894, 1910; om melodi). Han .. sjöng med en smittsam glädje. Edqvist Trolldr. 82 (1949).
1) (†) till smittsam 1; anträffat bl. i konkretare anv.: sådant som orenar l. besmittar en människas själ l. dyl. (En rätt kristen bör) Från werlden söndra sig, hwad henne synes gillt / Ell’ hwad hon fägnas åt, för smittsamheter skatta. Brenner Pijn. 9 (1727).
2) till smittsam 2 a—c: egenskapen att vara smittsam l. (kunna) smitta; särsk. hos sjukdom. En del läto (pest-)liken stå i monga wekor å rad hema i husen obegrafwen: hwar af största olägenhet och fahrlig smittosamhet förorsakades. Swedberg Dödst. 609 (”591”) (1711). Pasch ÅrsbVetA 1832, s. 105 (hos handelsvaror). Lundberg HusdjSj. 546 (1868; hos smittämne). Hwad som gör mul- och klöfsjukan .. till en af de mest fruktade och förlustbringande kreaturssjukdomarna är dess stora smittsamhet. 2NF 18: 1302 (1913). De bakterietyper, som orsaka luftvägsinfektioner, ha mycket olika smittsamhet. NordMed. 1944, s. 1176.
3) till smittsam 3: egenskapen att vara smittsam l. att (kunna) smitta. Smittsamheten hos ett hjärtligt skratt. Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 100 (1931). Mitt i sin värdiga överlägsenhet är (Torgny Segerstedt) mäktig en pojkaktig gåpåaranda av farlig smittsamhet. Johnson SkuggStövel 120 (1945). Den stil som Hjalmar Gullberg kommit fram till kring 1932 visade sig äga en hög grad av smittsamhet. Fehrman Gullberg 223 (1958).
Spalt S 7601 band 28, 1979