Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMULIG smɯ3lig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SMÅLOT, adj.
Ordformer
(smol- 1604. smul- 1736 osv. smål- c. 1755—1804. smöl- 1749. -et, n. sg. 1604. -ig 1749 osv. -oger 1736. -ot c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. smulig, smulet, smålog m. m.; jfr d. smulet, nor. smulet(e); till SMULA, sbst. o. v.]
som består l. kännetecknas av smulor, (sönder)smulad, full av smulor; som (lätt) bildar l. avger smulor. Ther lasse stielper ther bliffuer offta smolet. SvOrds. C 4 b (1604). När en wuxen hästs dynga är torr och smuloger. Broocman Hush. 3: 28 (1736). Sjöberg Singstock 4 (1832; om soppa). Kort (och smuligt) säges smöret vara, om det ej äger det rätta sammanhanget, utan lätt låter bryta sig i stycken med kornig brottyta. LB 3: 444 (1903). Överblivna bakelser, smuliga karameller och andra restvaror. Siwertz ResK 46 (1929). Bengtsson Lustg. 171 (1953; om bröd).
Avledn.: SMULIGHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara smulig. Östergren (1942).

 

Spalt S 7624 band 28, 1979

Webbansvarig