| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMULNA smɯ3lna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
bli till smulor, sönderfalla i smulor, smulas (se SMULA, v. 1); äv. i uttr. smulna i l. till ngt; äv. bildl. Lifvet syntes mig likt .. ett färglöst intet, som smulnar till dam. Hansson Nott. 121 (1885). Söljan smulnar i skärfvor. Levertin II. 2: 24 (1887). Den smulnande tegelstenen. OoB 1893, s. 244.
Spalt S 7624 band 28, 1979