| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMUTSA smut3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
1) orena (ngn l. ngt) med smuts, göra smutsig, lorta ned, söla (ned); äv. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultat; ofta i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: smutsig); äv. utan obj.; äv. i pass. närmande sig deponentiell anv.: bli smutsig (särsk. om tyg l. kläder o. d.). Spegel 453 (1712). Hvitt smutsas lätt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Såvida .. (linnet) ej är mycket hårdt smutsadt, behöfver det ej kokas (vid tvätt). Hagdahl Fråga 286 (1883). Kroppsarbetet smutsar, medan detta i regeln ej är fallet med arbetet med hufvudet. Fahlbeck Stånd 49 (1892). Kerrman var rent underbar med att aldrig smutsa golven. Bergman JoH 178 (1926). Lerig och smutsad i ansiktet efter sitt arbete. Östergren (1942). BonnierLM 1954, s. 468 (med avs. på kläder). Lag kommer mot smutsning av Kattegatt. GHT 1971, nr 179, s. 1. — jfr NED-SMUTSA. — särsk.
a) i uttr. smutsa i eget bo, kacka i eget bo (se KACKA, v. slutet); äv. i härav härledda uttr. LfF 1917, s. 181. (Nidskrivarna) smutsade i kärlekens bo. Siwertz JoDr. 341 (1928).
b) (numera bl. tillf.) intr., om tyg o. d.: smutsas, bli smutsig. Tyg som lätt smutsar eller smutsas. Lind (1749).
c) (numera bl. mera tillf.) refl., om person: smutsa ned sig. Det faller mig (dvs. hustrun) långt lättare (att utföra skrivarbete åt min man), än at smutsa mig i kök och Skafferi. Stagnell JHjernlös 2 (1756). Pilgren FigBröll. 6 (1785: jag smutsar mig full). Smutsa sig i ansigtet, på händerna. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; i sht: dra skam över, vanhedra; smutskasta (se d. o. 2); äv. refl., motsv. 1 c. Konungen i Danmark .. skall sökja att .. smutza oss, som han haffver smutzat sigh i dedt Tydska kriget. RP 6: 512 (1636). Res up den lilla smutsade / Och slarfviga och brokiga / Standarten af din qvickhets skam; / När hämden nedslår den och dig (dvs. Kellgren)! Thorild (SVS) 1: 111 (1784). Schartau UtkPred. 1: 130 (1822; utan obj.). GHT 1895, nr 274 A, s. 2 (med avs. på persons rykte). Jag vill inte smutsa hennes hederliga namn genom att blanda det med ditt. Krusenstjerna Pahlen 4: 283 (1933). Det vackras öde: att smutsas av klåfingrighet och lidelse. Fogelström Dolly 48 (1958).
SMUTSA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. om ngt sakligt: ge ifrån sig smuts, smutsa. Bly smutsar ifrån sig, hwarföre det brukas at liniera med. Rothof 44 (1762). Godt krut .. smutsar icke från sig. Åkerman KemTechn. 1: 591 (1832). —
1) söla ned (ngn l. ngt) med smuts, smutsa; ofta refl., i uttr. smutsa ned sig (jfr smutsa 1 c). (Hunden) hade smutsat ner sig förfärligt. AGeijer (1844) i Solnedg. 324. Redena i hönshuset böra vara så rena, att äggen ej smutsas ned. Bolin VFöda 202 (1933).
2) mer l. mindre bildl.; jfr smutsa 2. LBÄ 21—22: 15 (1799; med avs. på religionen). Man befarar, att Stierneld .. skall vara komprometterad i låne-affären för kabinettskassans räkning. .. Det vore skada, om äfven han smutsat ner sig. Liljecrona RiksdKul. 101 (1840). Edlund Chandler Syst. 259 (1950; med avs. på familj). —
SMUTSA TILL10 4. smutsa ned (ngn l. ngt); äv. utan obj. Hedberg Grim 24 (1897; utan obj.). Hirn Hearn Exot. 2: 231 (1903; med avs. på trappsteg).
Spalt S 7641 band 28, 1979