Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÄLTBAR smäl3t-ba2r, adj. -are. adv. -T.
som kan smälta (se SMÄLTA, v.1 1) l. (i sht) som går att smälta (se SMÄLTA, v.1 2); jfr SMÄLTIG, SMÄLTLIG. Rinman JärnH 187 (1782; om metaller). Smältbara leror äro sådane, hvilka, jemte lerjorden och kiselsyran, innehåller någon tredje beståndsdel. Almroth Kem. 471 (1834). TNCPubl. 38: 146 (1967). — jfr O-SMÄLTBAR. — särsk. motsv. SMÄLTA, v.1 1 b, 2 b, i fråga om matsmältning, om födoämne; äv. bildl. (motsv. SMÄLTA, v.1 2 b γ (slutet)). (Sv.) Smältbar .. (t.) verdünnlich. Möller (1790; felaktigt för verdaulich). Saliven bidrager .. i någon mån till att smälta maten. Vidare är den väl tuggade födan i magsäcken lättare smältbar, emedan magsaften lättare intränger i densamma. Wretlind Läk. 4: 7 (1896). Vad som .. sades (under föreläsningarna), hade säkert varit aktuellt och smältbart den tid föreläsaren var ung. HågkLivsintr. 15: 153 (1934). Träskman Fjäd. 48 (1948; om äggvita i foder).
-tal. tal angivande smältbarhet (smältbarhetskoefficient l. smältbarhetsgrad o. d.). LAHT 1885, s. 114.
Spalt S 7837 band 28, 1980