Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNAGG- snag3~.
i ssgr betecknande ngt ss. (ytterligt) kort(klippt o.d.).
-GRÄS. (mera tillf.) om gräs som slagits l. klippts l. betats så att bl. kort stubb återstår. Johnson Nu 126 (1934). —
-HÅR. [delvis utlöst ur snagg-hårig] om (ytterligt) kortklippt (särsk. bl. av mycket kort stubb bestående) hår hos person. Lieberath FriluftP 106 (1921). —
-HÅRIG. [sv. dial. snagghårig] om (kroppsdel hos l. skinn o. d. från) djur (i sht hund) l. djurras o. d.: som resp. vars individer (av naturen) har kort hår, korthårig; äv. (o. numera nästan bl.) om person(s huvud o. d.): som har (ytterligt) kortklippt hår; stundom äv. (mera tillf.) oeg. l. bildl., särsk. om gräs o. d.: kortklippt (äv.: kortväxt), kort. Dahlgren Carl 85 (i handl. fr. 1770; om björnhuvuden). UB 3: 470 (1873; om hundras). Geijerstam Kronof. 243 (1890; om hund). En glänta med snagghårigt, grönt gräs över ett par gamla kolbottnar. Rickson GVänn. 65 (1930). Varulex. Beklädn. 370 (1945; om skinn). Jag satt bänkkamrat med en snagghårig grabb. DN 1968, nr 303, s. 14.
-KLIPPA, -ning. med avs. på persons huvudhår l. skägg l. med avs. på person l. persons huvud med tanke på huvudhår: (för hand l. med maskin) klippa (ytterligt) kort, snagga; stundom äv. i utvidgad anv., om gräs(matta) o. d.: klippa så att bl. kort stubb återstår. Lindberg AnnLis 159 (1901; i p. pf., om huvud). (Han) hade .. låtit .. snaggklippa sitt hår. Jensen Wagner Mann. 136 (1922). SvD(A) 1929, nr 167, s. 9 (i p. pf., om gräsmattor). (Den norske försvarsministern) sade att håret enligt de nya reglerna (för de norska soldaterna), .. inte får vara långt eller snaggklippt. ÖgCorr. 1970, nr 193, s. 10.
Spalt S 7947 band 28, 1980