| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNARR snar4, sbst.3, n.; best. -et.
(i sht i vissa trakter o. i vitter stil) motsv. SNARRA 1: (fiolsträngs l. fiols) snarrande. Kom, dunk och snarr! Jag är en ung narr, / charmörer och kurtisaner / de äro mina kompaner / och alla som dansa med darr. Karlfeldt Hösth. 111 (1927).
Spalt S 8003 band 28, 1980