Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNARVEL snar4vel, n.; best. -vlet.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) snarvel, hundmorr, buller, otidigt prat; vbalsbst. till SNARVLA]
(i Finl.) pladder l. sladder l. (snick)snack. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 94 (1958). Sorlet och snarvlet har tunnats ut medan vi stått och samtalat. Kihlman Se 115 (1960).

 

Spalt S 8013 band 28, 1980

Webbansvarig