snek | SAOB

Publicerad 1980

SNEK, m. ? l. f. ?; pl. -ar.

Ordformer

(äv. sneek)

Etymologi

[av t. schnecke (jfr SNÄCKA, sbst.1), möjl. med anslutning till SNIKA, v.1]

(†) snäcka l. snigel. Schroderus Lex. 59 (1637). Wägsnekar (Daggmatkar) äre snekar vthan matkskaal. Dens. Comenius 216 (1639). — jfr VÄG-SNEK.

Spalt S 8072 band 28, 1980

Webbansvarig