| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNORK snor4k, sbst.3, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SNURK snur4k, sbst.2, r. l. m. (Ehrengranat Ridsk. II. 2: 26 (1836)) l. (företrädesvis i abstr. anv.) n. (Nordforss (1805)); best. -en, ss. n. -et; pl. (ss. r. l. m.) -ar.
1) (numera föga br.) motsv. SNORKA 1, om (indragning l. utblåsning av luft genom näsa l. mun under frambringande av) ett snarkande l. rosslande l. frustande o. d. läte; särsk. liktydigt med: snörvling. (Sv.) Snork .. (fr.) Réniflement. Ébrouement. Ronflement. Nordforss (1805). Till onda tecken (hos en häst) räknas oro, sprydhet, fruktande och blängande ögon, en snork med stirrande öga (osv.). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 26 (1836).
2) [bet.-utveckling ur 1] (i vissa kretsar, i sht mus.) om musikinstrument (i sht trumpet) som frambringar läte(n) erinrande om ”snork” (i bet. 1). En trumpet kallas snork, och en dragbasun följdriktigt dragsnork. Orkesterjourn. 1935, nr 11, s. 14.
3) (numera föga br.) motsv. SNORKA 2, om (frambringande av) ovänliga l. hotfulla l. snorkiga l. hånfulla ord l. (utvecklande av ett) ovänligt l. hotfullt l. pockande l. snorkigt beteende (mot ngn); förr äv. i mer l. mindre pleonastisk förb., i sht med pock (se POCK, sbst.1); jfr SNORKERI. Arvidi 72 (1651; utan närmare angiven bet.); möjl. att hänföra till SNORK, sbst.2 (Parter) skola .. (inför rätta) afsides sättia onda affecter, bitterheet, .. wrede sampt hoot, snorck, otidigt munbruk och annat slicht. KOF II. 2: 284 (c. 1655). Wij (dvs. turkarna) äro intet wahne at göra någon gott, / .. Osz hörer til at maana, wårt är pock snorck och trugh. Lindschöld Carr. B 1 b (1672). Thet Prästen säger (om att jag måste stå till svars för mina synder) går migh ey an, / Är iagh icke en heel Christen Man, / Och ey någon Jude eller Turck, / Som han må skrämma medh sådant snurck. Dalius Valet. A 2 b (1681). Jag aktar hans påkk åkk snårk så mykket jag vill. Schultze Ordb. 4639 (c. 1755). Granlund Ordspr. (c. 1880). särsk. (†) i uttr. med l. utan snork, med resp. utan (frambringande av) ovänliga osv. ord l. (utvecklande av ett) ovänligt osv. beteende; jfr SNORKA 2 a. Marci Und. 4 a (1579: med). RA II. 1: 464 (1614: medh pock och snork). (Lantmätaren skall veta) sin plicht wara .. med störste fogh, discretion och sachtmodigheet, vthan något poch och snork medh Bonden, att omgå. CivInstr. 265 (1643). Will .. D(omi)n(us) Pastor effterlåtha denne åker med goda; skola och Sacellani wetta det med tienst och ähra uptaga, och thet uthan snork och pock. HärnösDP 1664, s. 93. Weste FörslSAOB (c. 1817: med).
Spalt S 8188 band 28, 1980