| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNUBBE snub3e2, äv. SNUBB snub4, sbst.3, m.; best. -en; pl. -ar.
(vard.) om (ung) mansperson: pojke l. ”kille” l. ”gubbe”; särsk. om pojke osv. som utövar l. gillar jazz (i sht dixielandsmusik); äv. närmande sig l. övergående i bet.: kamrat, ”kompis”. (En) tuff snubbe, som stuffar busbra och gillar jazz. DN(A) 1952, nr 239, s. 20. Ett halvt dussin flickor .. kommer ombord (på tunnelbanetåget) och talar om snubben i engelska som är toppen och någon annan snubbe som är botten. SvD(A) 1964, nr 287, s. 18. Alla snubbarna (i orkestern) har olika image (dvs. stil l. kännemärke) alltså. Sjöwall o. Wahlöö McBain Deck. 167 (1969). Jag vet, fortsatte .. (den uppbragta flickan), att det är mej och mina snubbar som ni sitter och snackar sådär jävla tjusigt om. Lundell Jack 9 (1976).
Anm. En feminin bildning till snubbe föreligger i ssgn dixiesnubba, om flicka som gillar dixielandsmusik (GbgP 1956, nr 329, s. 18).
Spalt S 8200 band 28, 1980