Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNURRIBUS snur3i~bus2 l. 302, stundom 40~1 l. SNURRIBUSS snur3i~bus2 osv., förr äv. SNURRBUSS; r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(snurr- 1838. snurri- 1889 osv. -bus 1889 osv. -buss 1838 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. snurrebuss; till SNURRA, v., o. BUSS, sbst.2; med avs. på förledens form jfr LURIFAX, RUSTIBUS]
(numera föga br.).
1) snurra (se SNURRA, sbst. 3) som ges fart medelst en piska. Tusende upptåg hade man för sig (i skolan). En vacker dag fingo kamraterna se 2:ne ihåliga snurrbussar i min koffert, som tjöto förfärligt, då de sattes i rörelse. HylténCavFÅb. 1926, s. 152 (1838). Steffen ModEngl. 379 (1893).
2) bildl., om spiral- l. snurrformig vindling använd ss. arkitekturornament på kapitäl o. d.; jfr SNURRA, sbst. 6 c. Fatab. 1968, s. 87 (1915).
Ssg: (1) SNURRIBUS-PISKA. (numera föga br.) piska varmed snurra sätts i rörelse. Björkman (1889).

 

Spalt S 8226 band 28, 1980

Webbansvarig