Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSTIBUS rus3ti~bus2 l. 302, stundom 40~1 (rùstibuss Dalin), l. RUSTIBUSS rus3ti~bus2 osv. (Kock Akc. 2: 103, 140 (1884) känner såväl 30~2 som 40~1), förr äv. RUSTEBUSS (ru`stebuss Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ruste- c. 1760—1867. rusti- 1796 osv. rustig- 1868. -bus 1796 osv. -buss c. 1760 osv.)
Etymologi
[till RUSTA, v.4, o. BUSS, sbst.1; för bildningen jfr dels RUTA, v.2: RUT(E)-BUSS, dels RUSSLA: sv. dial. russlebuss, rustibus, rucklare]
1) motsv. RUSTA, v.4 1 (b): person som är i livlig l. rörlig (o. bullersam) värksamhet; vildbasare, upptågsmakare; numera nästan bl. om ostyrigt barn (i sht: ostyrig gosse); äv. mer l. mindre bildl.; jfr RUSTARE, sbst.2 1. Gammalt folk, som kullen der, / Rustibus alltjemt mig (dvs. vårbäcken) kallar. CFDahlgren 1: 80 (1821). Och nu sväfvar den rustibussen och vildhjernan, Sven Jönsson på Lyngen, omkring på det ödsliga haf. Bondeson Anna 62 (1883). Med all denna naturdyrkan var (Gellerstedt) en slitvarg, en rustibus, en riktig pojke. Lagerlöf i 3SAH 26: 18 (1914). Två små präktiga rustibussar till pojkar. ByggnArbMinn. 76 (1950).
2) (†) motsv. RUSTA, v.4 2, = RUSTARE, sbst.2 2. HSH 13: 308 (c. 1760). Vill magistern veta mitt namn, då är det Rustibus, när jag har mynt på fickan. Topelius Vint. I. 2: 87 (1867, 1880). Hyltén-Cavallius Vär. 2: l (1868).
Ssg: (1, 2) RUSTIBUS-PERIOD. särsk. (†) till 2, om period i ngns liv då han lever i nöjen o. utsvävningar o. d. Wulff Dante 7 (1897).
Avledn.: RUSTIBUSSA, f. (numera knappast br.) till 1: kvinnlig rustibus. Tholander Ordl. (c. 1875). I Adolf Fredriks kyrka .. där gick min rustibussa till mormor trofast hvarje söndag för att få sin behöfliga dufning. Larsson Larssons 6 (1902).

 

Spalt R 3127 band 23, 1960

Webbansvarig