Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUTA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(rut- (-uu-, -w-, -th-) 1582—1854. ryt- 1568)
Etymologi
[fsv. ruta, röra sig livligt omkring, svärma, stoja, svira; jfr sv. dial. ruta, svira, slösa, d. rutte, svira, slösa (i ä. d. äv.: fara omkring, tumla om), nor. rutte, ödsla, slösa; av mlt. rūten, roffa, röva o. d., till rūter, stråtrövare, beriden soldat (jfr RYTTARE). — Jfr RUT, sbst.1]
(†)
1) ss. vbalsbst. -ande, rofferi l. möjl., allmännare, ss. beteckning för hänsynslöst handlande l. våldsam framfart o. d. Schal thet (dvs. den orätt han begått mot de övriga bönderna gm att inkräkta på deras ägor gm oriktig gränsdragning o. d.) och alt andet hanns rytinde, ssom hand sig för thoget haffuer her ij Jeschess zockend, bode met schathe bönnder och lanndbönnder tilstedis, tho bliffuer her föge quert. BtFinlH 4: 364 (1568).
2) festa, svira, rumla, supa; leva i sus o. dus; äv. med bibet. av: föra oväsen. PErici Musæus 1: 194 b (1582). Medhan tu wilt icke meer ruta, så haller hwar man tigh för en Helgandzbroder. Balck Ridd. C 3 a (1599). Lefwa Dag och Natt i Sus och Dus, dricka, ruta, rasa, swärma. Fernander Theatr. 113 (1695). Spegel SalWijsh. 17 (1711). Lind (1749). Schück (1854; från Östergötl.).
Särsk. förb.: RUTA BORT. (†) till 2: slösa bort (ngt) på festande o. d. Lind (1749).
Ssgr (till 2; †): RUT- l. RUTE-BRODER. (rut- 1669—1755. rute- 1555—1749) [jfr d. ruttebroder] dryckesbroder; festprisse, rumlare. The äro gode rwte brödher. LPetri 1Post. Z 1 b (1555). Hades på Grekiska, Helwete, ther then Rijke Frossaren then förra Werldennes Rutebroder, pinas vthi. Bureus NordlLej. 106 (1644). Lind (1749). —
-BUSS l. -BUSSE. (rut- 1734—1780. rute- 1749—1828) [sv. dial. rutebuss (Hof DialVg. (1772))] = -broder; jfr rustibus 2. Serenius I 1 a (1734). Heinrich (1828).
Avledn.: RUTAKTIG, adj. (†) till 2: som har benägenhet l. tycker om att festa l. rumla. Lind 1: 1362 (1749).

 

Spalt R 3161 band 23, 1960

Webbansvarig