| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUT, sbst.1, n.?
(†)
1) svirande, rumlande, festande, sus o. dus. Swärmerij och Ruut / I Borgar’ Huusen in och vth. Olffson Christiern 8 (1644).
2) [sv. dial. i rut å strut, slösaktigt, i överflöd, helt o. hållet, fullkomligt; jfr äv. nor. dial. rutt o mutt, alltsammans] i uttr. både rut och strut, med rut och strut, i rut och i strut, slösaktigt, i överflöd, i rikligt mått; helt o. hållet, rubb o. stubb, alltsammans; till alla delar. Een Kanna i drycken tagher jagh vth, / Thet är migh ganska lätt at göra, / Än tå een til medh ruth och struth, / Tå kan jagh Hebraiska vthföra. Brasck Apg. G 2 a (1648). Armband aff ädlaste guld med .. löfwärck / .. carneol, zibet, raff, fine coraller. / .. Måste då ut både ruth oc strut åt Jungfrune skiänckjas / Om man will deras gunst förwärfwa, bekomma, behålla. BrölBesw. 106 (c. 1670). Så har jag .. på dhe 7. åhren upbygdt hele gården i ruut och i strut. VDAkt. 1731, nr 168. Och alt under then tijden föreståt hela Pastors syslan till punct och pricka, j rut och i strut. Därs. 1758, nr 303.
Spalt R 3150 band 23, 1960