| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNYTA sny3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.)
1) nos (se d. o. 1); äv. (hos insekt): snyte (se d. o. 1 b) l. snabel; jfr SNUT, sbst. 1, 2, SNYTE 1 a, b. För hvar gång det small (från bössorna), var det som om en flik af molnet (dvs. den dunkla massan av framrusande renar) bockat och vändt snytan i snön. Hülphers HerrHäst. 36 (1907); jfr 2. Att Nasutitermes-soldaterna sakna de vanliga termiternas stora käkar och i stället ha en ”snyta”, genom vilken sprutas en giftig vätska. FoFl. 1947, s. 189.
2) om spetsig (utskjutande) del av ngt (särsk. skida l. sko): nos (se d. o. 3); spets; äv. om spetsigt l. kilformigt terräng- l. markparti. Erasmus Montanus lefver än — han bygger och bor i en snyta mellan Polacksbacken och Fyrisån. SthmAftonp. 1872, nr 62, s. 1. Skidorna står i vedbon, en snyta är bruten — det var visst vänstra skidan. Holmström Benj. 178 (1932). ANF 66: 204 (1952; på sko). jfr: Bäst .. att vända skidsnytorna mot byn. Bergfors Inland 46 (1942). jfr SKO-SNYTA.
Spalt S 8269 band 28, 1980