Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄGGIG l. SNÄGGOT, adj.
Ordformer
(-ig c. 1755—1871. -ot, n. 1712—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. snäggig; jfr sv. dial. snäggen, kylig, bitande, svår, snägget, kylig(t), bitande, svår(t), snägget, adv.: fort, snäggjut, kylig; till SNÄGG l. SNÄGGA]
(†) hård, skarp o. d.; särsk. dels om svar: skarp, snäsig, dels om väder: bitande, skarp; äv. ss. adv. Spegel 455 (1712; om svar). (Sv.) Snäggig, Snäggot, .. (dvs.) hård, skarp, oblid, (lat.) Severus, durus, asper, immitis. Schultze Ordb. 4631 (c. 1755). Därs. (om svar). Nånå, nog vet jag, att Dina ord .. icke voro ”snäggigt” eller ogillande ämnade. Wulff 85 år 224 (i handl. fr. 1871).

 

Spalt S 8313 band 28, 1981

Webbansvarig