Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOLA sω3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[möjl. i anslutning till feminina växtnamn av typen GRÖNA, sbst., SKALLRA, sbst., m. fl. skedd ombildning av tvåstavig (fördunklad) form av SOL-ÖGA, sbst.2 (jfr sv. dial. solö(j), revsmörblomma)]
(numera föga br.) bot. om (individ l. art av) växtsläktet Ranunculus Lin.; särsk. ss. senare led i ssg betecknande (individ av) viss bestämd art av nämnda släkte; förr sannol. äv. pregnant, om R. lingua Lin., vattensolöga, sjöranunkel. I Siön wäxa åthskillighe ting, somlighe af Iordenne medh röter, somlighe af stenar, och somlighe af watnet wthan rötter … The som medh rötter upwäxa af Iordenne, äre mästaparten store gräs, såsom Siönott, .. Solan, sältingegräs, säf, dwnkaflar, Röhr &c. Forsius Phys. 164 (1611; sannol. om R. lingua). (Lat.) Ranunculus (sv.) Sola. Lyttkens Växtn. 1003 (1911). Sola .. (dvs.) namn på arter av smörblomsläktet. 2SvUppslB 26: 953 (1953). — jfr KNÖL-, REV-, SJÖ-, SNÖ-SOLA.

 

Spalt S 8657 band 28, 1981

Webbansvarig