Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLBÄNK sω3l~bäŋ2k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. sohlbank (eg.: ”sulbänk”), av sohle, sula (se SULA, skosula o. d.), o. bank, bänk; ordet har sannol. associerats med SOL, sbst.1]
byggn. om den med sten l. plåt klädda övre avgränsningsytan på en fönsterbröstnings utsida. TT 1892, s. 209. Fornv. 1964, s. 264.

 

Spalt S 8668 band 29, 1982

Webbansvarig