Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOLIDARITET sωl1ida1rite4t l. sω1– l. sol1-, l. -dar1-, l. 010—, r. l. f.; best. -en; pl. (om olika slag av solidaritet) -er.
1) jur. motsv. SOLIDARISK 1, om egenskapen l. förhållandet att vara solidarisk. Pfeiffer (1837). Att delbar prestation åligger flere odelat, benämnes solidaritet. Hernberg Rättsh. 157 (1922).
2) i utvidgad anv. (motsv. SOLIDARISK 2), särsk.: (känsla av) gemenskap l. samhörighet l. lojalitet l. sammanhållning; i sht förr äv.: (relation som innebär) samband l. sammanhang l. inbördes beroende. Frey 1849, s. 35. Det finns intet sammanhang, ingen solidaritet, mellan storleken af ett lands besparingar och beloppet af dess penningstock. Bergstedt Clément PolEkon. 516 (1868; fr. orig.: solidarité). Den ökade solidariteten mellan firmans och arbetarepersonalens intressen. EkonS 1: 420 (1894). Torsten och Leo trodde ännu på möjligheten av en internationell solidaritet mot fredsbrytaren. Heerberger NVard. 334 (1936). jfr KLASS-, PARTI-, SAMHÄLLS-SOLIDARITET m. fl.
-BAND. bildl.
-FÖRKLARING. om förklaring (se d. o. 6) varigm ngn tillkännager att han ställer sig solidarisk med ngn l. ngt. 2NF 33: 145 (1921). —
-POLITIK. politik som bygger på solidaritet; särsk. motsatt: neutralitetspolitik. SvD(B) 1943, nr 166, s. 5. —
-SKYDD. (förr) om tullskydd avsett att skydda ett lands inhemska produktion i dess helhet. Cassel TeorSocEkon. 606 (1934). —
-SYSTEM. system som bygger på solidaritet. MinnSvNH 10: 72 (1868). särsk. (förr) om solidarskyddssystem. EkonS 2: 490 (1899).
Spalt S 8717 band 29, 1982