Publicerad 1982 Lämna synpunkter SOLIDUM, n.; pl. solida (Ehrenheim, 2NF 23: 60 (1915: revolutionssolida)). Etymologi [av lat. solidum, eg. n. sg. av solidus, solid (se SOLID, adj.)] (†) solid kropp; jfr SOLID, sbst. Ehrenheim Phys. 2: 86 (1822). — jfr REVOLUTIONS-SOLIDUM. Spalt S 8719 band 29, 1982 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se