Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLUBEL solɯ4bel l. sω-, adj.
Ordformer
(förr äv. soluble)
Etymologi
[jfr t. solubel, eng. o. fr. soluble; av senlat. solubilis, till solvere, lösa (se SOLVERA). — Jfr SOLUBILITET]
(numera knappast br.) om ämne o. d.: löslig (se d. o. I 1). Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904). —

 

Spalt S 8739 band 29, 1982

Webbansvarig