| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SORGFÄLLIG sor3j~fäl2ig, förr äv. SORGFÄLTIG l. SORGFALDIG l. SORGFALTIG, adj. -are. adv. -T.
1) (†) motsv. SORG 1: präglad l. fylld av sorg, sorgfylld, eländig, sorgsen (särsk. om person med avs. på uppsyn l. ansiktsuttryck). Så låg .. (den mördade Svante Sture) på jorden i 8 dagar, förr än det blef den sorgfälliga Grefwinnan tilkänna gifwit. Loenbom Upl. 1: 11 (c. 1570); jfr 2. (Arius) hafwer warit en long Person, til Ansichtet någet sorgfälligh, men vthi sitt Taal liufligh och wänligh. Schroderus Os. 1: 280 (1635). (Religionsförföljelse) är .. den rätta och endaste orsaken af wårt (dvs. de reformertas) stora elände och continuerlige sorgfällige och bedröflige tilstånd. HC11H 8: 144 (1693). Wi (måste) then .. natten, i mangel af bättre lägenhet, vnder frian himmel .. på thet sorgfäldigaste sofwa. Humbla Landcr. 417 (1740).
2) (†) motsv. SORG 5: orolig l. ängslig l. bekymrad (för ngt ont l. för framtiden o. d.). Thee .. ähre .. mygidt illa thilfridz och sårgfellige, befruchtendes nogk både Drotningen och Rådett (i Engl.), adt Edher Kong:e Ma:tt (dvs. E. XIV) warder taga sigh thenn andra handell före (dvs. ett frieri till Maria Stuart). HH XXXIII. 1: 199 (1561). Ofullkomligheter, hwaröfwer sorgfällige Christne bedröfwas, äro för them (dvs. de ur nåden fallna) saker af intet wärde. Rönigk Fresenius 154 (1753); jfr 3. (Lat.) Solicitus .. (sv.) Sorgfällig, bekymrad. Ekblad 361 (1764); jfr 3. — särsk. med bestämning dels inledd av prep. om l. över (jfr 3 slutet), dels bestående av sats inledd av huru, i samtliga fall betecknande det varom ngn är orolig osv. (Modern) är .. högst sorgfellig och bekymrad, huru dottren skulle blifwa frelst. Swedberg SabbRo 969 (1690, 1712). Schultze Ordb. 992 (c. 1755: om äller över).
3) motsv. SORG 6: omsorgsfull l. noggrann l. grundlig l. trägen l. omtänksam; förr äv. dels: energisk l. nitisk, dels: angelägen l. mån (se MÅN, adj. 3); äv. i utvidgad anv. (se slutet); jfr SKRUPULÖS. En sorgfällig granskning. Han undvek sorgfälligt att beröra det känsliga ämnet. Sorgfälliga förberedelser. OxBr. 5: 258 (1623). Ty hafwe Wij (dvs. K. XI) af skyldig wyrdnat emot Gudz bud och willie .. funnit godt, at .. taga desse stycken (om svordomar och sabbatsbrott) uthi sorgfäldigt betänckiande, och .. där öfwer, fatta låtit efterskrefne Stadga och Förordning. Schmedeman Just. 442 (1665). Wij bidie tigh (Gud) ödmiukeligast at tu wille, som en mild och sorgfelligh Fader Dageligen i Nåder komma .. thetta (dvs. löftet om välsignelse av allt som behövs för vårt uppehälle) i hugh. Emporagrius Cat. O 3 b (1669). Thet är doch skarn, / Som werldsens barn / Sorgfälligt efterlöpa, / Och thärför’ sig / ewig blygd, / Ewig ånger köpa. Lybecker 56 (c. 1715). Det åligger enhvar, att på det sorgfälligaste hålla sig snygg och fri från ohyra. ReglFl. 1834, 1: 153. En sorgfällig uppfostran i bokvett och krigiska dygder. Fatab. 1949, s. 62. — särsk. (†) med bestämning dels inledd av prep. för l. om l. till l. över (ofta följt av inf. l. att-sats), dels bestående av inf. l. att-sats l. sats inledd av huru, i samtliga fall betecknande dels det varför l. varom ngn är angelägen l. mån, dels, i utvidgad anv., det varom ngn drar (noggrann) försorg l. det som ngn (noggrant) besörjer. (A. Oxenstierna) är noghsampt sorghfeltig .. om magazinens i Wissmar providerande. OxBr. 8: 329 (1636). Här glunkas om en Alliance emellan Churfursten aff Saxen och Brandenburg … Jag beder at du äst sorgfeldig till at erfarat ehwad ded kostar. AOxenstierna Bref 4: 451 (1648). Banér GenGuvBer. 60 (i handl. fr. 1668: öffuer). Emedan Hertig Carl .. war sorgfällig, huru de Pfalz Grefwiske Sändebuden måtte, utan långt uppehåld, kunna deras anbefalte wärf och ärende förrätta, .. ty reste Han med dem (osv.). Werwing Hist. 1: 40 (c. 1690). VDAkt. 1693, nr 701 (: för). Sedan .. (konungen i Polen) år 1696 är med döden afgången, har Kongl. Maj:t warit sorgfällig, at en fredsam .. Successor upkomma måtte. HC11H 7: 57 (1697). Alle de, som hädanefter tänka at begifwa sig under Landtmäteriet at tjena, (må) wara högst sorgfällige at lära wäl skrifwa samt tekna, rita och illuminera. LandtmFörordn. 58 (1725). Nordencrantz Arc. 69 (1730: om, at). Jag skall vara sorgfällig bevaka tilfälle för (osv.). VDAkt. 1800, nr 84. Malmström Hist. 6: 172 (1877).
SORGFÄLLIGHET, förr äv. SORGFALDIGHET, r. l. f. [jfr mlt. sorchvōldicheit, -veldiche(i)t, mht. sorcveltekeit (t. sorgfältigkeit)]
1) (†) till 1: egenskapen l. tillståndet att vara präglad l. fylld av sorg, sorgfylldhet, eländighet, sorgsenhet. Dhen sorgfällighet som dhet bedröfuade husset medelst min Sal. H:r Swågers dödelige afgång åkommit är. VDAkt. 1684, nr 154; jfr 2. Att dess (dvs. en avliden mans) efterlembnade .. hustru och Barn, måge i denne sorgfelligheet, haf(w)a sigh af något att hugna. Därs. 1688, nr 200; jfr 2. Ehuruwäl wi icke uthan en hiertans sorgfällighet och ängslan efftertänkom det bedröfweliga tilstånd wi nu uti så många åhr måst wara undergifne. Därs. 1710, nr 348; jfr 2.
2) (†) till 2: egenskapen l. tillståndet l. förhållandet att vara orolig l. ängslig l. bekymrad o. d. (för ngt l. för framtiden); äv. i överförd anv., om ngt som är föremål för l. inger oro l. ängslan l. bekymmer o. d. Widekindi KrijgH 53 (1671). (Teologiska fakultetens dekanus) har .. warit orsak, att Eders Maij:tts stunder, som .. så dyrbahre äre, blifwit interpellerade med en ny sorgfällighet och inquietude. Annerstedt UUH Bih. 2: 304 (i handl. fr. 1687). Konung Stanislaus har jag lemnat i tusende sorgfälligheter, warandes Han .. satt uti ett ogement bekymmer. Oscar II V. 3: 13 (i handl. fr. 1712). Linné Bref I. 2: 316 (1769).
3) till 3: egenskapen l. tillståndet l. förhållandet att vara omsorgsfull l. noggrann l. grundlig l. trägen l. omtänksam, förr äv.: egenskapen osv. att vara energisk l. nitisk l. angelägen l. mån; äv. konkretare, om utslag av sådan egenskap osv. (stundom liktydigt med: försorg); äv. i utvidgad anv., om ngt som är präglat av sådan egenskap osv.; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: säkerhet l. sannolikhet. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). (Om inte antikvitetskollegiet får anslag till sin verksamhet) kunna wij föruth med stor sorgfälligheet säija, att hela .. wärket .. lärer förfalla. Schück VittA 2: 166 (i handl. fr. 1674); jfr 2. Altare Tafla med försilfrade billder tillkommen wid åhr 1687 igenom fordom Kongl. Rådets Grefwe Eric Lindschölds sorgfällighet. Fornv. 1954, s. 40 (1737). CivInstr. 415 (1773: med nit och sorgfällighet). Dessa små sorgfälligheter behagade henne. Weste FörslSAOB (c. 1817). Rydqvist i 2SAH 12: 508 (1827; i utvidgad anv., om egenskap hos klädnad). särsk. (†) till 3 slutet, med bestämning inledd av prep. för l. om l. till, l. bestående av inf. l. att-sats, betecknande vad som är l. varit föremål för omsorg l. noggrannhet l. omtanke l. bekymmer l. nit o. d.; särsk. i uttr. draga sorgfällighet om ngt, draga försorg om l. besörja ngt. RA I. 1: 346 (1544: för våra salighet). (Guds) sorgfällighet om menniskian. Runius (SVS) 3: 41 (c. 1712). Skall åligga Testamente innehafvaren vidh den sista makans aflijdande befordra des lekamen med heder till grafven, hvarom sorgfällighet drages på behörigt sätt, när den förra med döden afgår. VgFmT II. 6—7: 143 (i handl. fr. 1712). Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 10 (1753: sorgfällighet, at). En Gouverneur måste anwända .. öm sorgfällighet, at göra lefwernet lyckligt (för dem han ansvarar för). Tessin Bref 1: 232 (1753). Fennia XVI. 3: 7 (1755: sorgfällighet, til). Sorgfälligheten att (vid utgivandet av Törneros’ brev och dagboksanteckningar) än utesluta, än förkläda namnen på personer och orter, har blifvit sträckt nog långt. Atterbom Minnest. 2: 310 (1842).
Spalt S 8935 band 29, 1982