| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÅLL fol4, sbst.1, r. l. m. (Lind (1749; jämte f.), LoW (1911; jämte r.)) ((†) f. Lind (1749; jämte m.)); best. -en, i poesi äv. -n (Heidenstam Vallf. 43 (1888)); pl. -ar;
förr äv. FÅLLA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linc. (1640; under sinus), LAH 21: 70 (1863)) l. -er (HögaV 7: 5 (Bib. 1541), Florman BrefRetzius 16 (1826)).
1) (numera knappast br.; se dock c) veck på tyg o. d.; i sht om större, mjukt dylikt veck som uppkommer, då en mantel l. vid kjol löst faller från axlar l. midja; äv. om mindre, ofta skarpt veck: rynka; äv. bildl. VarR 18 (1538). Pipekragan, hwars fållar äro lika Bijhusen. Rudbeck Atl. 3: 585 (1698; i fråga om revalflickornas dräkt). När .. (mannen) stundom giömt sig för .. (hustrun) i någon af hennes fållar. Dalin Arg. 2: 403 (1734, 1754). Den rika mantelen, / Hvars längd kring hennes fjät i gyldne fållar flyter. JGOxenstierna 5: 185 (c. 1817). Atterbom Minn. 68 (1817). Topelius Vint. III. 1: 96 (c. 1865, 1896). — särsk.
a) i sht anat. om hudveck l. veck av ngn hinna l. vävnad i människo- l. djurkropp. (Noshörningens) Hudh .. ligger i Fållar hwar vppå annan, Fåll vthan på Fåll, ifrån Hufwudet och in till Rumpan. Kiöping Resa 9 (1667). VetAH 1787, s. 222. L. .., en liten tunn man med äkta tyskt ansigte i många fållor. HReuterdahl (1835) i KyrkohÅ 1906, s. 249. Björkman (1889). — jfr HUD-FÅLL.
b) (†) i uttr. hjärtats fållar, bildl.: hjärtats skrymslen, innersta vrår. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 32. Lindfors (1815).
c) (i fackspr., fullt br.) Fåll kallas det fel i arket, som ser ut som en mörk bård; arket är emellertid ej tjockare på detta ställe än i övrigt. Ambrosiani DokumPprsbr. 388 (1923).
2) [specialbet. av 1] inviken (vanl. dubbelviken) o. sedan tillsydd kant på ett tygstycke; övergående i bet.: kant (på fållat tygstycke l. klädesplagg), förr särsk. (ofta i pl.): dylik kant på nedersta delen av en kjol, kjolkant; förr äv.: påsatt (prydande) kant, bräm; äv. bildl. Bred, smal fåll. (Fariséerna) göra sigh .. stora fållar på theres clädher. Mat. 23: 5 (NT 1526). (Tadibens kostym) består uti en skjorta af sämsk .., hvarå finnes en fåll af rödt kläde. Castrén Res. 1: 201 (1852). Frick o. Trolle 79 (1872; på segel). Kära barn, se hur dina fållar se ut! Din bästa klädning! Alldeles förstörd! Hertzberg Canth 2: 85 (1886). — jfr BLIND-, HERMELINS-, KJOL-, KJORTEL-, KLÄDES-, KLÄNNINGS-, LAKANS-FÅLL m. fl. — särsk. (i fråga om ä. förh.) i uttr. kyssa fållen på (förr äv. av) ngns klänning o. d., ss. uttryck för vördnad o. underdånighet. Widegren (1788). Blanche Tafl. 447 (1845).
(1) -KJORTEL. (fålle-) (förr) veckad (rynkad) långrock. (Den) rätte Borgerske drächt .. war (förut) fållekiortler af godt kläde. Stiernman Riksd. Bih. 238 (1589). —
(1) -TRÖJA. om den (med ett par djupa veck vid ärmfästena försedda) tröja (rock) som tillhör vingåkersdräkten. SvFmT 12: 95 (1674). —
(2) -VIKARE, r. l. m. på symaskin: apparat som påsättes maskinen för att vika fåll på tyget. 2UB 8: 397 (1900).
B (†): FÅLLE-KJORTEL, se A.
FÅLLIG, adj. (†) försedd med veck l. rynkor, veckad, rynkig. Hos svinet är .. (liv-)modermunnen kännbar .. såsom en fållig, upphöjd rand. Lundberg HusdjSjukd. 396 (1868); jfr FÅLL, sbst.1 1 a. Schulthess (1885).
Spalt F 1984 band 9, 1926