| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
1) (†) motsv. FÅLL, sbst.1 1: vika samman (ngt), lägga samman (ngt). Helsingius K 2 a (1587). Lind (1749). (Insektvingar som, då insekten vilar) hvarken fållas, rullas eller annars hopläggas. Retzius Djurr. 183 (1772).
2) (†) motsv. FÅLL, sbst.1 1: förse (ngt) med veck l. rynkor o. d., vecka, rynka; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (ofta, motsv. FÅLL, sbst.1 1 a, naturvet.): försedd med veck, rynkor, vulster o. d. Siide och follede kiortler. GR 29: 442 (1560). Fållad .. (dvs.) med höge, trubbige och ojämne fåror. Retzius Djurr. 204 (1772). Marklin Illiger 324 (1818). — särsk. refl. (Man) låter Lifmodren sakta fålla och ryncka sig omkring handen. Hoorn Jordg. 2: 19 (1723).
a) förse (ngt) med fåll, kant, bräm o. d.; göra l. sy fåll på (ngt); äv. bildl. Fålla näsdukar. Schroderus Comenius 504 (1639). Alla segel fållas rundt ikring för att göra dem starkare. Frick o. Trolle 79 (1872). — jfr BRED-, SMAL-FÅLLAD m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl.: kanta, bräma; utom med nära anslutning till den eg. bet. föga br. Skyarna fållas / Med gull. Sehlstedt 3: 27 (1867). De små husen, som fållade Teneriffas bergiga fot. Essén KessGen. 78 (1915).
b) (mindre br.) med obj. betecknande fåll, kant o. d.: sy, sömma. Een boorda omkring hoffuudzsmoghet fållat, at thet icke skulle gå sönder. 2Mos. 39: 23 (Bib. 1541). Bred fåll bör alltid tråcklas, innan den fållas, ty utan detta försigtighetsmått blir den lätt ojemn och ”dragen”. Berg Handarb. 22 (1873).
FÅLLA SAMMAN l. TILLSAMMAN(S). (†) till 1: vika l. lägga samman; äv.: knäppa (händerna). Wollimhaus Ind. (1652). Lagerström Bunyan 1: 44 (1727). jfr SAMMANFÅLLA. —
FÅLLA SIG INÅT. (†) till 1: vika sig inåt. Kanterna (på laven) fålla sig merendels inåt emot stenen där Lafven växer. VetAH 1794, s. 98. —
FÅLLA UPP10 4 l. OPP4.
1) (†) till 1: vika upp (ngt). Linc. (1640). IndSvec. (1641). särsk. med avs. på klänningskjol: vika upp, slå upp (en klänningskjol, så att den icke rör vid marken o. blir våt l. smutsig); äv. abs. i förb. fålla upp om(kring) sig. Weste (1807). Cavallin (1875).
2) till 2: (gm att avtaga l. vika upp nedre kanten av en kjol, en klänningsvåd o. dyl. o. sy en ny fåll) göra (kjolen l. våden) kortare; äv.: sy fåll (på en kjol, ett tyg o. d.). Klänningskjolen, som vid starten ansågs vara överdrivet modern i fråga om korthet, blev snart genomvåt .. och måste .. fållas upp ett stycke till. TurÅ 1919, s. 230. jfr UPPFÅLLA.
-BÄNK, förr äv. FALL-BÄNK. (fall- 1658—1893. falle- 1654 (: Fallebäncks Järn). fol(l)- 1642—1879. fål- 1620—1686. fåll c. 1621 osv. [sv. dial. (Skåne) fållbänk, säng som fälles tillsammans om dagen o. uppreses mot väggen (Rietz); jfr d. foldebænk samt etymol. avd. under -BORD] (i sht förr) bänk, bord l. skåp som därjämte kan användas ss. säng, därigm att på den som sängplats inredda bänken sätet uppfälles, l. därigm att en i bordet l. skåpets underdel inskjuten sängplats utdrages l. dyl. VgFmT II. 1: 56 (efter handl. fr. 1565). En grön wändstohl medh fallbänk utj. BoupptSthm 25/8 1658. Gubben satte sig tryggt ned på en fållbänk. Dalin Arg. 1: 57 (1754; uppl. 1733: Fallbänk). Köksbordet, så inrättadt inunder, att det kunde fällas ut och blifva en säng åt Pigorna, eller så kallad follbänk. MeddNordM 1897, s. 60 (1824). Erixon Möbl. 1: XXIV (1926). — -BÄNKS-JÄRN. gångjärn medelst vilket fållbänkens rörliga del (lock) kan fällas upp o. ned. OrdnLilleTull. 1658, s. D 3 a. OrdnLilleTull. 1686, s. G 2 b. — -KNIV. (†) kniv med i skaftet nedfällbart blad, fällkniv. Sjögren (1795). BoupptVäxiö 1832. — (3) -STYNG. handarb. styng som användes vid fållning; jfr FÄLL-STYNG. AHB 34: 16 (1869). SFS 1906, nr 10, s. 48.
B (†): FÅLLE-BORD, -BÄNK (FALLE-), -BÄNKS-JÄRN, -KNIV, se A. —
Spalt F 1986 band 9, 1926