| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAKAN la3kan2 (jfr dock Rydqvist SSL 4: 213 (1868), Kock Akc. 2: 409 (1885)), n.; best. -et; pl. = (G1R 2: 267 (1525) osv.); pl. best. -en (Joh. 20: 5 (NT 1526) osv.), vard. äv. -a (Söderberg Birck 114 (1901), Östergren (1931)); förr äv. LAKANE, n.; pl. = (OxBr. 11: 749 (1640)).
1) (numera bl. i ssgr) (eg. nedhängande) tyg(stycke) avsett för olika ändamål; vävnad, väv, särsk.: ylle- l. linneväv (motsatt: siden). Kentiskt lakan, se KENTISK a. G1R 1: 218 (1524). Flamst lachan. TullbSthm 20/10 1557. Lakan af Räfwelsläreftt .. 1 om 63 al(na)r. KlädkamRSthm 1594 F, s. 1 b. 2 st stora lakan brukas att bekläda Badhstugun med. BoupptSthm 1/3 1676. — jfr ASK-, BAD-, BRYGGE-, BYK-, GYLLEN-, JORD-, KLÄDER-, LÄDER-, MANGEL-, PACK-, SPAR-, SVEP-LAKAN m. fl.
2) [eg. specialfall av 1] om vartdera av de båda till den vanliga bädden hörande rektangulära stycken av (i regel vit linne- l. bomulls)väv, av vilka det ena (underlakanet) bredes ut över bolstern, madrassen osv. o. det andra (överlakanet) lägges under täcke l. filt o. d., varvid den övre mot huvudet vettande delen vikes upp över täcket osv. (Gråbröderna) skole ey haffua dynor eller lakan vnder sich. OPetri Clost. E 4 a (1528). PH 6: 4059 (1756). Rena lakan gifvas hvar 14:de dag (i kasernen). TjReglArm. 1858, 2: 150. Hellström Malmros 340 (1931). — jfr BLAGGARNS-, BOMULLS-, FOLK-, GRANN-, GROV-, HAMPVÄVS-, HOLLANDS(LÄRFTS)-, LINNE-LÄRFTS-, SLUT-, SÄNG-, UNDER-, ÖVER-LAKAN m. fl. — särsk.
a) (förr) om lakan som hängdes utanför ett hus ss. tecken på att i huset boende voro pestsmittade. Stiernman Com. 2: 182 (1638).
b) (i sht förr) om lakan som vid dödsfall hängas upp för fönstren osv. i det rum där den döde vilar; äv. i sådana uttr. som det är lakan för fönstren för ngn, ngn är död. BoupptVäxjö 1802. BVT 1928, nr 10, s. 12.
c) (ngt vard.) i uttr. ligga mellan lakan, särsk.: vara sängliggande på grund av sjukdom, ligga sjuk. Schultze Ordb. 2616 (c. 1755). Petri Ouchterlony 402 (i handl. fr. 1896). Lagerlöf BarnM 85 (1930).
d) (i vitter stil) i bildl. anv., i sht för att beteckna snö, rimfrost, dimma l. dyl. som likt ett (vitt) lakan breder sig över jorden. ÖB 5 (c. 1712). Ett tunt lakan av tät rimfrost täckte marken. Hedin Front. 381 (1915). Mörne Käll. 41 (1930).
e) i jämförelser, med syftning på att sänglakan (vanl.) äro vita. Ja (jorden är om vintern) i then hwjta Sniöö som i it Lakan sweepter. Spegel GW 133 (1685). Du är så blek som ett lakan. Knorring Torp. 1: 39 (1843). Jensen Montgomery 243 (1909).
(1) -HANDLARE. (†) person som handlar med kläde, ylle- l. linnevävnader o. d.; motsatt: ”sidenkrämare”. SthmStadsord. 1: 82 (1640). BoupptSthm 1668, s. 83 (1667). —
Ssg: (†) lakankersins-kjortel. Een Rödh Lakan kiersins kiortell medh Sölfwer Galoner. BoupptSthm 13/7 1669. —
-LÄRFT, se C. —
(1) -SARS. (-sarge 1672—1677) (†) ”sars” av ylle l. linne? motsatt: sidensars? 1 (st.) Kiortel af Rödt Lakan-Sarge. BoupptSthm 9/2 1672. Därs. 1682, s. 1186 a (1677). —
-SPETS, se C. —
(2) -SÄNG. (lakan- 1561. lakane- 1543) (†) säng bäddad med lakan; särsk. i uttr. ligga uti lakansäng, för att beteckna att ngn lever i överflöd, för ett vekligt liv l. dyl. G1R 15: 203, 323 (1543). Svart G1 25 (1561). —
-VÄV, se C.
B (†): LAKANE-SÄNG, se A.
-HUVA. (i Hälsingl., bygdemålsfärgat) bård av utsydda rosor l. andra prydnader på övre delen av överlakan; jfr HUVA, sbst.1 2 h. QvinlHemsl. 37 (1880). —
-LÄRFT. (lakan- 1586—1917. lakans- 1825 osv.) (i sht i fackspr.) lärft varav lakan sys. KlädkamRSthm 1586 A, s. 13 a. —
-PÅSE. särsk.: påse av (lakans)väv, använd ss. hölje omkring täcke l. filt på bäddad säng (o. ersättande överlakan). DN(A) 1935, nr 43, s. 4. —
-SPETS. (lakan-) (knypplad l. virkad osv.) spets som infälles i l. sys fast vid den övre (mot huvudet vettande) delen av ett överlakan. RedInstBlindaTomteb. 1897—98, s. 13. SvD(A) 1929, nr 191, s. 7. —
-VÄV. (lakan- 1917. lakans- 1883 (: bomulls Lakansväf) osv.) (i sht i fackspr.) jfr -LÄRFT. Schallenfeld Met. 80 (1886).
Spalt L 124 band 15, 1939