| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOTA sω3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) motsv. SOT, sbst.3 1, om person: (låta) rensa (ngt) från sot (särsk. med avs. på kokkärl o. d. som upphettas över eld, i fråga om att avlägsna (värmeisolerande) sot från dess utsida, i sht bottendel); numera i sht i fråga om (av sotare utförd) rensning av eldstad med tillhörande rökgång(ar) o. d. från där ansamlat sot (i syfte att förhindra l. förebygga uppkomst av soteld l. öka eldstadens (o. av denna beroende anläggnings) effektivitet), o. i denna anv. äv. med inbegrepp av rensning av imrör o. d. från funktionsnedsättande avlagringar o. d.; äv. abs., särsk. i fråga om att bedriva yrkesverksamheten l. näringsfånget att (inom ett visst område) utföra l. med hjälp av anställd personal låta utföra rensningar av angivet slag; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tillfälle l. förrättning l. omgång o. d. då rensning(ar) av angivet slag äger (l. skall äga) rum ngnstädes. Sota spisen, kakelugnen, värmepannan, spritköket. Virran används av sotare bl. a. vid sotning av spisringar o. spishäll. Har sotaren också sotat i spisen, i köket? Medan han sotade, stod barnen i huset och tittade på. Man sotade en gång om året i byn. Nu för tiden sotar han på heltid. Vem sköter sotningen inom kommunen? Vid den senaste sotningen var sotarmästaren själv närvarande. Sotning är ett smutsigt jobb. 2SthmTb. 7: 165 (1585; med avs. på skorsten). Hwar Hus-ägare, eller Hyres-man, bör låta sota sine skårstenar, så åfta nödigt är … Fördröyer någon hus-ägare .. öfwer desze (i stadgar angivna) Terminer, och Sot hos honom brinner, plickte 40. mkr. S:mt, och ifall .. Branden härrördt af wårdslös Sotning, belägges Skårstens-Fäjaren, eller Sotaren, med desze böter. PH 2: 1012 (1733). I öfrigt (,om koppar begagnas till Papins gryta,) behåller kopparen (ju) altid sit värde, och länge sin godhet, emedan Grytan ej behöfver sotas, och utomdess, som et vanligt kok-käril, kan brukas öfver öppen eld. VetAH 1773, s. 17. AnderssonBrevväxl. 2: 6 (1840; med avs. på rökgångar). Ett fartyg måste ha sina sotningar, vid Antarktis, i Indien eller på Salumfloden, det är samma lag. Martinson Kap 133 (1933). Så som sotningen i äldre tider bedrevs, genom att ”stiga” och ”fara” inuti skorstenarna, var man naturligtvis utsatt inte bara för smuts i form av sot och damm, utan också för rena slitningen genom friktion mot skorstensväggarna. Fatab. 1948, s. 159. Först med årtalet 1874 och dess nådiga brandstadga kom den viktiga länk i utvecklingen, som medförde dels obligatorisk sotning i städer, köpingar och municipalsamhällen, dels skyldigheten för dessa kommuner att tillsätta skorstensfejare. SvSkorstensfej. 1962, nr 9—10, s. 2. Ombord sotar man regelbundet med ångans hjälp. Eftersom man har forcerat drag blir inte heller sotanhopningen i skorsten etc. lika svår som i stugan på landet. Sotning av skorsten förekommer inte till sjöss. SAOBArkSakkSvar (1981). — jfr SKORSTENS-SOTNING. — särsk.
a) i sht tekn. motsv. SOT, sbst.2 1 c, i fråga om att rengöra tändstift l. förbränningskammare l. kolvar l. ventiler i förbränningsmotor (i bil o. d.) från sot; med avs. på dels tändstift osv., dels (mindre br.) förbränningsmotor l. bil o. d. med tanke på tändstift osv. Det är snart dags att sota tändstiften. Nerén (1930: Sotning). Han hade just sotat en bil. Se 1959, nr 19, s. 33.
b) oeg. l. bildl.; särsk. dels i fråga om att föra ngt upp o. ned inuti ngt, dels med avs. på strupe, i fråga om att svälja ned (o. därvid ”rena strupen” med) en sup. Vi trodde oss .. (böra meddela) det vi med fluidum sotat våra strupar till min herres honnör. SotJul 1938, s. 6 (1828). (Passageraren var så sjösjuk) att kaptenen på gammalt sjömansvis lät sota honom i halsen med en härsken fläskbit. Heidenstam Skog. 230 (1904). (Vid sotarleken) får (blindbocken) till uppdrag att söka sticka borsten in i (den med öppningen nedåt upphängda) stöveln och ”sota” den. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 42 (1950). — särsk. [dyksättet har liknats vid det av sotare förr nyttjade sättet att sota gm att med fötterna före släppa sig ned genom skorstenen] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person (äv. två l. flera personer (vända mot o.) hållande varandra i händerna) som befinner sig i vatten: från lodrätt stående låta sig sjunka ned mot bottnen med fötterna före; i inf. o. ss. vbalsbst. -ning äv. om detta dyksätt. Balck Idr. 2: 390 (1887; i inf., om dyksättet). Under det man vid dykning gjorde en djup inandning före nedstigandet måste man deremot vid sotning hålla bröstet sammandraget om man skall kunna sjunka. Därs. ”Ska vi sota?” Landsm. XVIII. 10: 48 (1901; angivet ss. stockholmskt uttr.).
a) i fråga om viljestyrd l. avsiktlig handling: överdra l. smutsa l. svärta l. svartfärga (ngn l. sig själv l. ngt) med sot (särsk. i fråga om svärtande av papper l. glas o. d. över sotande (se 3) låga); stundom äv.: med sot l. gm avsättande av sotsvärta (från (sot)kol o. d.) avbilda l. teckna (ngt på ngn l. ngt). Schroderus Dict. 252 (c. 1635). Dig sote djefwuln swart, mjölk-bleka slyngel! Hagberg Shaksp. 9: 304 (1850). ”Kom hit”, sade Ida, ”så skall jag sota mustascher på dig.” Söderberg MBirck 17 (1901). Sotritning .. (är) en ritning, som frambringas därigenom, att styft papper sotas öfver en ljuslåga, hvarefter sotet på behöriga ställen aflägsnas. 2NF 26: 450 (1917). Tatuering utföres på många olika sätt. Eskimåerna sy mönstret i huden med sotad tråd. Fatab. 1928, s. 111. Jag (kan) minnas den stora solförmörkelsen 1850. Vi voro ute på gården och gjorde våra observationer genom glasbitar, som min mor hade sotat i köket. Neander 70År 19 (1929); jfr α. Med ett kol sota ögon, näsa och mun på snögubben. Östergren (1943). Sota sig i ansiktet. SvHandordb. (1966). — jfr BE-, NED-, ÖVER-SOTA. — särsk.
α) i uttr. sotat glas, över låga sotad glasskiva nyttjad ss. skydd för ögonen vid betraktande av solen (särsk. vid solförmörkelse); stundom äv. (i sht i vitter stil) bildl., särsk. i uttr. betecknande att ngn ser mörkt på tillvaron l. dyl. AnderssonBrevväxl. 1: 314 (1860; bildl.). Man måste .. (vid solobservationer) mellan ögat och okularet inskjuta ett sotadt eller starkt färgadt glas. Dunér Solen 21 (1893). Yrkesastronomerna använder inte längre sotade glas. SAOBArkSakkSvar (1978).
β) vid sotning (se SOTA, v.1 3), i fråga om sotande av sjöman i ansiktet. Måhlén NautOrdb. 74 (1966).
γ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om (bl. tänkt) sotande av bedragen äkta mans näsa ss. tecken på hanrejskap. Jag tordes ej mot flickan knota, / Fast ville hon min näsa sota, / Och sätta fiädrar i min hatt. Wallenberg (SVS) 1: 26 (1764).
b) i fråga om oavsiktligt l. oönskat skeende: smutsa l. svärta l. svartfärga (ngn l. sig själv l. ngt) med sot; jfr 3 c. Man sotar lätt fingrar och kläder på en vedspis, om man inte är försiktig. Man sotar sig lätt (om fingrarna), när man snoppar ett ljus. Then alt wil effter tota / Förutan i sit Kiök, / Rädd at hon sig skal sota / Ell’ swärtas uthaff Rök. Lucidor (SVS) 393 (1674).
3) motsv. SOT, sbst.3 1, om ngt sakligt (särsk. sotigt föremål): ge ifrån sig l. avsätta sot; äv. (om ngt som brinner, särsk. låga l. petroleumlampa o. d.): alstra l. ge ifrån sig sot(rök); äv.: svärta l. smutsa l. förorena med sot resp. sotrök (stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: svärta l. smutsa l. förorena); äv. med direkt obj. betecknande sak l. person varpå sot avsätts l. som svärtas osv. med sot resp. sotrök, stundom äv. (i sådana uttr. som sota ngt på ngt) betecknande figur vari sotavsättning (på ngt o. d.) utbildar sig; ofta dels i p. pr., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Celsius Ordspr. 2: 356 (1709; om kittel, med avs. på gryta). Är spiellet igen, så går det (dvs. agget som tagit sig ned genom skorstenen), så sotadt som det är, och tittar genom nycklehålet. Dalin Arg. 2: 313 (1734, 1754). (Mineralet mangansuperoxid) är löst, sotar fingret och papperet. Forshæll OorgPharm. 110 (1838). Tackel och stående gods (ombord på jakten) var sotadt af regnet. Strindberg Skärk. 209 (1888). Röken från facklan sotade en lång strimma på kyrkväggen. Heidenstam Folkung. 2: 31 (1907). Den bolmande svarta och sotande stenkolsröken. NDA 1911, nr 68, s. 6. Gummi brinner med en sotande flamma. Varulex. Beklädn. 404 (1945). Stora fotogenlampor hängde i taket, sotade och spridde en obehaglig odör. Typografminn. 58 (1952). — särsk.
a) (numera i sht i vitter stil o. nästan bl. om förh. under vikingatiden) i uttr. sotad ås, stundom äv. sotat trä, takås resp. takträ som gjorts sotig resp. sotigt l. svart o. d. av sot o. rök från eldstad (i sht i fråga om invändigt i hus befintlig takås osv. som utsatts för sot o. rök från öppen härd); företrädesvis i sådana uttr. som sova l. dricka l. bo o. d. under sotad ås, i sht betecknande en ombonad o. lugn tillvaro under tak o. på land i motsats till ett strapatsrikt o. växlande (vikinga)liv till sjöss. Kallades then allena med rätta Siö-Konung, som aldrig sof under sotat Trä, eller drack af Horn wid Elden. Peringskiöld Hkr. 1: 40 (1697; fvn. orig.: under sotkum Ase). En gång äfven jag (dvs. en sjökonung) egde länder och borg, / Och drack under sotad ås. Geijer Skald. 7 (1811, 1835). Ej rök i sal sig lade, / ej sågs der (dvs. i Angantyrs sal) sotad ås, / glasrutor fönstren hade / och dörren hade lås. Tegnér (WB) 5: 83 (1825). Plötsligen kom han (dvs. en örn) igen och på sotade åsen sig satte. Johansson HomOd. 19: 544 (1845). Klint (1906: få bo under sotad ås). SvHandordb. (1966: dö .. under sotad ås).
b) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning, om skeendet l. fenomenet att sota; äv. närmande sig l. övergående i (konkret) bet.: sotavsättning. ÖoL (1852). Enligt .. intyg har (acetylengas-)bojen .. alltid brunnit med klar och stark låga utan att någon sotning kunnat förmärkas. SD(L) 1902, nr 136, s. 1.
c) i pass.: bli överdragen l. täckt med sot, få sot(beläggning) på sig, bli sotig, bli smutsig av sot; jfr 2 b. Blott av blåbär blev jag mörklagd, / .. sotades av stockvedsbrasor, / sveddes brun av spisens lågor. Rundt SångKantelet. 81 (1937). En speciellt för bostadsbelysning konstruerad lampa .. hade den olägenheten att glödstrumpan alltför lätt sotades och därigenom lämnade mindre ljus. Paulsson SvStad 1: 506 (1950).
d) i vissa oeg. anv.
α) metall. om tackjärn vid tappning ur masugn: bilda mörka l. svarta fjäll l. fläckar l. ett svart, fett överdrag på ytan (ss. resultat av vissa onöjaktigheter vid processen). Rinman (1789).
β) om lädersvärta i samband med torkning: bilda ett sotliknande överdrag. Hirsch LbGarfv. 223 (1898). Numera är (läder-)svärtor av sådan kvalité att de inte sotar. SAOBArkSakkSvar (1978).
e) (numera bl. i vitter stil) bildl., liktydigt med: göra mörk l. dunkel, förmörka, fördunkla. För två månader sen ännu var natten ej mer än ett tunnt flor lagdt öfver dagens ljusa hy: nu sotar den full den med sin negersvärta. Törneros (SVS) 4: 128 (1826). Här han (dvs. hösten) gör blott ogagn och förtreter, / Smälter jorden, sotar himlens ether. Sehlstedt 3: 169 (1867). Väderkvarnsvingar sotande snön med sitt kors. Lindegren Vint. 14 (1954).
4) [bet.-utveckling ur 3 (möjl. ur anv. i p. pf.)] motsv. SOT, sbst.3 1 (c), om ngt sakligt: bli helt överdragen l. fylld (o. tilltäppt l. dyl.) med sot; i särsk. förb.
5) (tillf.) motsv. SOT, sbst.3 2 a, ss. vbalsbst. -ning, om nedsmittning av säd med sot. Försöket visar, dels att genom den konstlade sotningen sjukdomsprocenten uti skörden höjts hos Triumfhafren från 23,3 proc. till 48,3 proc. .. dels äfven att den pröfvade afsvampningen visat god verkan. MeddLAExperF 11: 16 (1890).
SOTA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0.
1) (ngt vard.) till 1: göra undan l. bli färdig med att sota, avsluta sotningen (ngnstädes). Vid middagstid hade de båda sotarna äntligen sotat ifrån sig i huset, och det blev dags att göra rent efter dem.
SOTA IGEN10 04. till 4, jfr igen II 1 o. sota ihop. Tändstiftet har sotat igen. LAHT 1903, s. 32 (om hål för genomströmmande gas i fotogenmotor). —
SOTA NED10 4 l. NER4.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 b β: sotande dyka ned (till bottnen). TIdr. 1897, s. 244.
2) till 2 a, b, om person: smutsa l. svärta ned (ngn l. ngt) med sot (äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: smutsa l. svärta ned); äv. med refl. obj. (i uttr. sota ned sig), i fråga om att smutsa l. svärta ned sig själv (med sot); äv. abs.; stundom äv. bildl. (särsk. i fråga om att sätta skamfläckar på l. nedsvärta ngn l. ngt). Kolmodin QvSp. 1: 615 (1732; bildl., med avs. på egen levnad). Jag skall mig dölja djupt i armods-drägt / Och sota ned min fina hy med umbra. Hagberg Shaksp. 6: 311 (1849). CVAStrandberg 5: 260 (1862; bildl., med avs. på ngns rykte). Sotarna stod och drack kaffe vid bordet, för att inte sota ner, fast Alma bjöd dem sitta. SotJul 1952, s. 7. Holmstedt som stod för .. (tändandet av brasan) sotade ner sig, innan han fick några vedträn att ge vika för elden. Wästberg Kung. 472 (1955). Barnen sotade ned sina kläder. SvHandordb. (1966). jfr ned-sota.
-APPARAT. apparat för sotning, sotapparat. Östergren (cit. fr. 1918; för sotning av ångpannor). Dædalus 1949, s. 27 (för sotning av brännare på fotogenkök). —
-DISTRIKT. distrikt (se d. o. 1) för utövande av yrkesmässig sotningsverksamhet; särsk. i fråga om nutida förh. i Sv.: sotarmästares distrikt inom vilket han har ensamrätt att (med hjälp av honom underställd personal) utföra allt sotningsarbete som brandstadgan föreskriver; jfr -trakt. SFS 1923, s. 241. SvD 1974, nr 175, s. 20 (om förh. i Sthm). —
-FRIST. (i fackspr., särsk. sot.) för ett visst sotningsobjekt gällande (lagstadgad) tidsfrist mellan tvenne sotningstillfällen. RegerRättÅb. 1948, I: nr 267. —
-HÅL. öppning (hål) varigenom sotning (av rökkanal o. d.) sker l. kan ske; jfr sot-hål. TT 1899, s. 60. —
-OBJEKT. sot. objekt (se d. o. 3) för sotning. De vanligast förekommande sotningsobjekten, värmeledningspannor, köksspisar och imrör. SvSkorstensfej. 1959, nr 5—6, s. 7. —
-TAXA. (i sht i fackspr., särsk. sot.) för sotning(sarbeten) gällande taxa, sotartaxa; jfr -avgift. SvD(A) 1919, nr 80 A, s. 4. —
-TRAKT. sot. i fråga om ä. förh. i Sthm: sotningsdistrikt; jfr sotar-trakt. KommFörfSthm 1925, nr 4, s. 1. —
-VENTIL. tekn. ventil reglerande den genom sotaren (se sotare, sbst.2 2 b β) utblåsta ångstrålen (som suger rök o. lösa sotavlagringar med sig ut genom skorstenen), sotarventil. 2UB 9: 213 (1905; i lokomotiv). —
-VÄGRAN. (i sht i fackspr., särsk. sot.) om ngns vägran att låta sotningsförrättning äga rum hos sig. SvSkorstensfej. 1962, nr 9—10, s. 2 (i fråga om förh. på 1700-talet). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om den del av samhällsapparaten som har med sotning o. andra skyddande l. förebyggande åtgärder mot soteld o. därav betingad brand l. fara att skaffa. BonnierKL 10: 1200 (1927: Sotningsväsen).
Spalt S 8997 band 29, 1982