| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKORSTEN skor3ste2n l. 3~2 (sko`rsten (l(äs) skårsstēn) Weste; skå`rrstén Dalin), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) KORSTEN kor3ste2n l. 3~2, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (BtHforsH 1: 168 (1629) osv.); pl. -ar (VadstKlUppbB 68 (1553: skorstenana, pl. best.) osv.) ((†) -er OPetri Tb. 185 (1527: skorstenene, pl. best.), G1R 16: 9 (1544), Bolinus Dagb. 65 (1679: skårstenerna, pl. best.)).
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) eldstad, spis; öppen spis; äv. (o. urspr.) om eldstad med tillhörande skorstensrör l. rökgång; jfr 2. Samma dagh forhandlad(es) om the tyske liggiare at the haffua h(e)r j stad(en) for stort wilkor m(edh) ther(es) natstug(er) at nyttigt skulle wara at skorstenene slog(es) nidh(e)r. OPetri Tb. 185 (1527); möjl. till 2. VarRerV 25 (1538). Konungen satt j winterhusena för skorstenen. Jer. 36: 22 (Bib. 1541). Om Borgerskapett vthi Städerne vthgöre .. för hwar stuffu the haffwe i gården twå öre, för hwar Skorsten een half öre. SUFinlH 1: 244 (1602); möjl. till 2. (När musen satt sig i en vrå) kom ther strax framsmygandes een wacker hwijt katta, och satte sigh wackert stilla widh korstenen. Balck Es. 228 (1603). Wintren är hoos osz i fyra Månader icke vthe, vthan wij moste än tå een godh tijdh .. offta för Köld skull til Skorstenen krypa. Palmchron SundhSp. 9 (1642). SthmSlH 1: 235 (1940; om förh. c. 1627). — jfr KOK-SKORSTEN. — särsk. (†) i det ordspråksliknande talesättet en egen skorsten är guld värd, ”egen härd är guld värd”. Balck Es. 187 (1603).
2) murad kanal l. gång l. (plåt- l. järn-)rör o. d. för avledande av röken från (o. alstrande av drag i) eldstad l. system av sådana kanaler osv., i bostadshus o. d. vanl. i form av en murad kanal l. ett murverk rymmande ett system av kanaler, som sträcker sig från eldstaden o. upp till o. genom o. ett stycke över taket (stundom med tanke enbart på den över taket synliga delen), vid stora anläggningar för energialstring ofta bildande en till större delen fristående, smal o. hög, vanl. cylinderformig byggnad av betong, stål l. tegel, på lokomotiv l. ångfartyg o. d. i form av ett (ovalt l. cirkulärt cylindriskt) till större delen fristående plåt- l. järnrör; äv. (i sht ss. senare led i ssg l. elliptiskt för sådan) om liknande kanal osv. i byggnad för åstadkommande av ventilation; förr äv. använt ss. beteckning för enklare anordning för rökutsläpp; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1. Sota, rensa, feja, förr äv. sopa en skorsten. Det ryker, bolmar ur skorstenen. Vinden tjöt i skorstenen. För att kunna passera bron måste fartyget fälla skorstenen. Eldsvådan hade förorsakats av en spricka i skorstenen. Lijka som agnar the vthaff loghanom bortt bläsa, och såsom röken aff en skorsteen. Hos. 13: 3 (Bib. 1541; Luther: von der feur meur; Vulg.: de fumario; Bib. 1917: ur ett rökfång). Fienden (har) uppbrändt .. (Räpplinge) sockn, hwaräst skårstenerna och några rudera änn äro att see. Bolinus Dagb. 65 (1679). På huset äro 3:ne skorstenar af hvilka den medlersta är blind, fyld efter facerna och gatan, men öppen efter röstet. Wallquist EcclSaml. 5—8: 163 (1791). A la Bonheur (så heter Sprätten) .. söker alla möjeliga medel at rädda sig (undan sina förföljare), än genom Skorrsten, än i et högt träd i Skogen. Kellgren (SVS) 5: 352 (1791). Lindfors (1824: Sopa skorstenarna). Rejmers Koln. 43 (1868; till tjärugn). När vi kommit över floden (dvs. Nilen), hade vi en större sockerfabriks byggnader och höga skorstenar framför oss. Lagergren Minn. 9: 42 (1888, 1930). Röken från skorstenen ringlade sig upp ur grönskan. Österling MinnV 186 (1967). Nu kommer en smal rökstrimma ur stugans höga vitkalkade skorsten. Hedberg GalnH 14 (1971). — jfr DRAG-, FABRIKS-, KABYSS-, KONVERTER-, KRON-, KÖKS-, LUFT-, PLÅT-, SKIFFER-, SPISEL-, ÅNGMASKINS-SKORSTEN m. fl. — särsk.
a) [jfr t. wie ein schornstein rauchen l. qwalmen] i jämförelser, i sådana uttr. som röka l. bolma som en skorsten, om person: röka (se RÖKA, v.2 2) våldsamt (så att mycken rök bildas). Karl Anton satt och hörde på och rökte hela tiden som en skorsten. Geijerstam LycklMänn. 108 (1899). Ungdomar i antirökklubb bolmade som skorstenar. DN(A) 1964, nr 261, s. 13.
b) i vissa bildl. uttr.
α) (i vardagligt fackspr.) i sådana uttr. som ngt är intecknat l. belånat(upp) till skorstenen l. skorstenarna l. (upp) över skorstenen, ngt är intecknat l. belånat till sitt fulla värde resp. över sitt värde. PT 1908, nr 192 A, s. 3. Rossvik var intecknat upp över skorstenarna. Oterdahl En 68 (1927). Vår byggning är .. intecknad ända upp till skorstenarna. Wassing Dödgr. 373 (1958).
β) [jfr t. etwas in den schornstein schreiben, ry. v trube melom zapisat’, eg.: skriva upp med krita i skorstenen] (i Finl.) i uttr. skriva upp ngt (med krita) i skorstenen, betrakta ngt ss. osäkert, särsk. ss. en osäker fordran. Lerche 873 (1896). Bergroth FinlSv. 283 (1917).
γ) (i vissa trakter) i uttr. det går upp i skorsten för ngn, det går illa l. ”åt pipan” för ngn. Jag har sett på honom att det skulle gå oppi skorsten för honom. .. Så länge han brände (sprit) gick det väl an men sen han hade sluta och vurti fälld vart det värre. Jonsson Fly 24 (1941).
c) oeg. l. bildl. (jfr b, 3, 4), om inrättning l. föremål som gm sin funktion l. sitt utseende l. på annat sätt liknar en skorsten. (Den rökande mannens) Näsa skorsteen är, han Pijpan haar för köök. Palmchron SundhSp. 129 (1642). Pipan (som vid biskötsel användes till skydd mot bisting) .. är en vanlig snugga, på hvilken man sätter en skorsten, genom hvilken röken utblåses. Dahm Biet 152 (1878). Strykjärn för glöder .. av engelsk modell med skorsten. Kulturen 1940, s. 84 (bildunderskrift). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om glas- l. bleckcylinder som anbragtes på en lampas brännare (för att förhindra rökutveckling o. d.) l. om en cylinderformig överdel på en båglampa. Berzelius Kemi 2: 800 (1822; på spritlampa). Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 184 (på gaslampa). 2UB 3: 150 (1897; på båglampa).
β) (numera bl. tillf.) om vulkan l. vulkankrater. Hisinger Ant. 6: 57 (1837). Vesuvius, som jag hittills kallat en af jordens tretusen skorstenar — så många omtrent lära volkanerna vara. Bremer GVerld 2: 296 (1860).
3) (numera mindre br.) bildl., om hög hatt, cylinderhatt; jfr SKORSTENS-HATT. SöndN 1869, s. 12. Sex åkardrängar med jackor och ”skorstenar”. Strindberg TrOtr. 2: 118 (1884, 1890). Lagerberg Göteb. 1: 119 (1913; om förh. 1863). SvHandordb. (1966; angivet ss. ngt vard. o. mindre br.).
4) [jfr motsv. anv. av t. kamin, eng. chimney o. fr. cheminée] (i fackspr.) bildl.: trång o. brant (nästan lodrät) klyfta i bergvägg, kamin (se d. o. 3). Till fjälls 1940, s. 68.
-BAND. (i fråga om ä. förh.) sjöt. förstärkningsband (av järn) omkring skorsten på ett fartyg. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-BARON. [efter t. schornsteinbaron] (tillf.) mäktig industriman, industribaron. GHT 1945, nr 10, s. 3 (om tyska förh.). —
-BEKLÄDNAD. beklädnad av skorsten med något material; äv. konkret. TT 1898, Byggn. s. 90 (konkret). —
-BYGGARE. person som yrkesmässigt sysslar med uppförande av skorstenar, särsk. fabriksskorstenar. PT 1908, nr 15 B, s. 3. —
-BYGGERI30~102, äv. 10104. byggande av skorsten; företag som uppför skorstenar, särsk. fabriksskorstenar. SvHandelskal. 1907, 8611: 63 (om företag). —
-BYGGNAD. byggande av skorsten; byggnad som utgöres av en (fristående) fabriksskorsten l. dyl. SvIndKal. 1918, TillverknReg. s. 231.
Ssgr: skorstensbyggnads-arbete. arbete med byggande av skorsten, särsk. fabriksskorsten. SFS 1958, s. 355.
-ELD.
1) [fsv. skorstens elder] (†) till 1: eld i en eldstad, särsk. i öppen spis. Lemnius Pest. 31 (1572; uppl. 1917). (Dagen) Anders wil wärma sig med skorstens eld derföre wisar han kalt med alfwar. Tammelin Alm. 1723, s. 25.
2) [jfr d. skorstensild] till 2: soteld i skorsten. För Skorstens-eld, eller Sot, klämtes .. i den Församling eller tract, där Sotet brinner. PH 2: 950 (1732). —
-FEJARE. (skorsten- 1590. skorstens- 1622 osv.) [jfr mlt. schorstēinvēger, t. schornsteinfeger] person som yrkesmässigt sysslar med sotning (av skorstenar, eldstäder o. d.), sotare; särsk. om sotare som genomgått gesällklassen i Statens brandskola samt innehar minst två års yrkespraktik; i sht om ä. förh. äv. om sotare anställd för att (med ensamrätt) svara för sotningen inom ett distrikt. TbLödöse 174 (1590). Skorstensfejare åligger att själv eller genom hos honom anställda biträden utföra all inom hans distrikt erforderlig sotning. SFS 1923, s. 241. BonnierLex. (1966). särsk. (numera bl. tillf.) bildl.
-kräfta. [jfr t. schornsteinfegerkrebs, eng. chimney sweeps’ cancer] med. hudkräfta på pungen l. på extremiteterna, förorsakad av sysslande med stenkolssot o. speciellt förekommande hos skorstensfejare. Svalin Ordl. (1847).
-mästare. sotarmästare; sotare anställd för att (med ensamrätt) svara för sotningen inom ett distrikt; om nutida förh. vanl.: sotningsförman som genomgått mästarklassen vid Statens brandskola samt innehar minst sex års yrkespraktik. ÖfwerståthEmbKungör. 9/10 1789, s. 4. SvYrkeslex. nr 546, s. 1 (1954).
-ämbete(t). (förr) om skorstensfejares skråämbete. ÖfwerståthEmbKungör. 9/10 1789, s. 7.
-FEJERI30~102 l. 10104. om verksamheten att utföra sotning l. en skorstensfejares yrke. Bäckström Folkb. 2: 280 (1848).
Ssg: skorstensfejeri-arbetare. person som (ss. anställd hos en skorstensfejarmästare) arbetar ss. skorstensfejare. SvSkorstensfej. 1902, nr 1, s. 6. —
-FOT. fot (se d. o. 4 b α) till skorsten. BoupptSthm 1681, s. 56 a, Bil. (1676). —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA.
1) (förr) brunröd färgmassa som vid garning o. kratssmältning av koppar bildades av den sublimerade koppar som följde med röken från garhärden upp i den till härden hörande skorstenspipan o. där uppsamlades i särskilda för ändamålet inmonterade pannor. Holmkvist BergslHyttspr. 83 (i handl. fr. 1698). Lindroth Gruvbrytn. 2: 358 (1955).
2) (i fackspr.) om vissa (mot höga temperaturer motståndskraftiga) lackfärger som äro avsedda för utvändig målning av fartygsskorstenar. Kjellander (1931). —
-FÖRBAND. [jfr t. schornsteinverband] byggn. vid murning av skorstenar använt murförband, särsk. ett sådant med hela stenar lagda i murens riktning o. med skiften förskjutna i förhållande till varandra en halv sten. Rothstein Byggn. 387 (1859). —
-FÖRLUST. [jfr t. schornsteinverlust] tekn. värmeförlust som uppstår därigm att en del av värmen går bort (genom skorstenen) ss. rökgasvärme. Stenfelt (1920). —
(jfr 3) -HATT. [jfr t. schornsteinhut] (numera bl. ngt ålderdomligt o. skämts.) cylinderhatt, hög hatt. Idun 1888, s. 89. Främlingar till graven honom följa, / borgare i skorstenshatt som skiner. BGripenberg hos Ruin VälMött 39 (1938). —
-HUV. [jfr t. schornsteinhaube] huv anbragt ovanpå en skorsten för att åstadkomma bättre drag. SvTyHlex. (1851). Österling MinnV 13 (1967). —
-HÅL. hål för skorsten; skorstensöppning (upptill på skorsten). (Lundin o.) Strindberg GSthm 342 (1881). Ibland slog en låga långt utåt golvet (från spisen), när en vindil hittade skorstenshålet. Nordström Byn 196 (1930). —
(2 b α) -INTECKNING~020. (i vardagligt fackspr.) (topp)inteckning i fastighet, som ligger över fastighetens värde. SvBanklex. (1942). —
-JÄRN.
1) [jfr fsv. skorstens iärn, i skorsten anbragt järnstång l. dyl.?, ä. d. skorstensjærn o. ä. t. schorsteineisen, om järnföremål hörande till spisel] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1, om järnföremål hörande till spis. (Drottningsalen i Kalmar slott) fick en spis .. (1560). Då är nämligen ”giffwith til Skorstens jernn vti Salen .. Stange Jernn 3 ℔”. Olsson KalmSlH 2: 97 (i handl. fr. 1560). HovförtärSthm 1686, s. 1517. SthmSlH 1: 99 (1940; om förh. 1564).
2) (förr) telef. till 2: vid ett hörn av den del av en skorsten som befann sig ovanför taket på ett hus fäst järn avsett att utgöra fäste för en telegraf- l. telefonledning. Nyström Telef. 140 (1885). —
-KANNA. (förr) om traktering som byggherren till ett bygge gav byggnadsarbetarna, då skorstenen byggts färdig; jfr dels kanna, sbst.2 1 a β, dels res-gille, taklags-öl. SvKulturb. 7—8: 178 (1931). —
-KAPP. sjöt. lådformig plåtbyggnad omkring en fartygsskorstens nedre del; jfr kapp, sbst.1 1. SFS 1894, nr 46, Bil. E, nr 2. —
-KAPPA.
1) [jfr dan. o. nor. skorstenskappe] byggn. om den nedre, utvidgade o. välvda delen av skorstensröret l. en särskild kappa (se kappa, sbst.1 2 a β γ’) l. huv kring nedre delen av en skorsten, fungerande ss. rökfång över eldhärden; jfr -kåpa 1. Nyblæus Pharm. 310 (1846).
2) (†) om beklädnad kring nedre delen av den del av skorstenen som befinner sig ovanför taket på ett hus. JournManuf. 3: 159 (1833). —
(4) -KLÄTTRING. sport. klättring utmed väggarna i en ”skorsten”. NFSportlex. 1: 752, Pl. (1938; i bildunderskrift). —
-KRAGE.
1) sjöt. kragformig utbyggnad av plåt omkring en fartygsskorsten strax ovanför skorstenskappen; jfr -kåpa 2. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) bildl.: cylinderformig, jämförelsevis hög o. vid (hals)-krage på damplagg (kappa, klänning, jumper o. d.). DN(B) 1957, nr 326, s. 12. —
-KRANS. om den övre, något utskjutande kanten av den del av en skorsten som befinner sig ovanför taket på ett hus; jfr -brädd, -kant, -krön, -spets. VexiöBl. 1819, nr 41, s. 4. Sotarns visa på skorstenskransen. Forsslund Arb. 131 (1902; titel på dikt). —
-KÅPA.
-LANDSKAP~02 l. ~20. (i vitter stil) landskap som får sin prägel av en mängd av (fabriks)skorstenar. Ett rökbolmande skorstenslandskap. Larsson Livskall 233 (1948). —
-LUCKA. lucka på sidan av en skorsten; förr äv. om skorstensläm l. dyl. (Gusten) klättrade .. upp på taket (på sjöboden), öppnade skorstensluckan och klef ner igen. Derpå tog han strykstickorna .., tände i spisen. Strindberg Hems. 135 (1887). —
-LÄM. (i sht om ä. förh.) läm varmed skorsten kan täppas till upptill. Landsm. XI. 10: 17 (c. 1888; om ä. förh.). —
-LÖS. (skorsten- 1907. skorstens- 1922 osv.) som är utan skorsten. Ett par låga, skorstenslösa stugor. Lagerlöf Holg. 2: 402 (1907). —
-MILA. skogsv. mila försedd med skorsten. Skorstensmilor. Bergström (1936; broschyrtitel). —
-MUR. [jfr t. schornsteinmauer] om murvägg i l. till en skorsten l. murverk som bildar stommen till en skorsten; jfr -stock. Schybergson FinlH 1: 361 (1887). —
-MURARE. murare som uppmurar l. specialiserat sig på uppmurande av skorstenar, särsk. fabriksskorstenar. SDS 1900, nr 581, s. 3.
-MÄRKE. [jfr d. skorstensmærke, nor. skorstensmerke samt t. schornsteinabzeichen, eng. funnel mark] sjöt. på ett fartygs skorsten anbragt märke som anger till vilket rederi fartyget hör, rederimärke. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1) -PELARE. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) mer l. mindre pelarformigt stöd för rökfång i spis; jfr pelare 2 a. SthmSlH 1: 268 (cit. fr. 1637). OxBr. 11: 799 (1640). —
(1, 2) -PENNINGAR l. -PENGAR, pl. [fsv. skorstenpänningar, skorstens pänningar; jfr ä. d. skorstenspenge, eng. chimney-money] (numera bl. ngn gg om utländska l. ä. sv. förh.) (pengar som erläggas ss.) skorstensskatt; jfr rök-penningar 2. 1PrästP 4: 578 (1710). —
-PIPA.
1) [fsv. skorstens pipa; jfr d. skorstenspibe, nor. skorstenspipe] pipa (se pipa, sbst.1 3 l) l. rökkanal l. rökgång i skorsten; stundom liktydigt med: skorsten. 2SthmTb. 7: 102 (1584). Spisar böra stå mitt på wäggen, och så ställas, at ej för många skorstens pipor, komma i en skårsten. König Mec. 87 (1752). Twänne pörten, utan någon skorstens-pipa. SamlRönLandtbr. 4: 354 (1783). Nedersta wåningen (av huset) fick (vid branden) ej annan skada än den watnet förordsakade. Elden så widt kunnat utrönas har härrördt från en sprucken skorstenspipa. HH XXXII. 2: 32 (1783). SFS 1932, s. 298.
(1, 2) -RANNSAKARE. (†) syneman med uppgift att syna skorstenar o. eldstäder; jfr brandsyns-man. BtÅboH I. 6: 49 (1633). —
-REPARATUR. (i fackspr.) skorstensreparation; äv. om företag som utför skorstensreparationer. RTKatal. 1904, 1: 102 (om företag). —
-RÖKT, p. adj. rökt gm upphängning i skorsten. Basturökt fläsk och skorstensrökta sjöfåglar. Hemmer Morgongåv. 223 (1934). —
-RÖR. [jfr t. schornsteinröhre] rör l. pipa l. rökkanal i skorsten; rör som fungerar ss. l. bildar skorsten, rörformig skorsten. Alm MurmästSthm 174 (i handl. fr. c. 1690). Vid förening af eld- och skorstensrör till gemensam skorsten skola rören hvälfvas. Ahlström Eldsl. 145 (1879). Skorstensröret (till lokomotiv), som .. vanligen utföres af tackjärn, är koniskt med uppåt växande diameter. Lundberg Lok. 51 (1902). —
(1, 2) -SKATT. [jfr d. skorstensskat, nor. skorstensskatt samt eng. chimney-tax] (om utländska l. ä. sv. förh.) ett slags (fastighets)skatt vars storlek beräknas efter antalet eldstäder i l. skorstenar på en fastighet; jfr -penningar. SvRiksd. 4: 106 (1932; om skatt föreslagen 1686). (Regenten på ön Sark i Engelska kanalen) är berättigad till en s. k. ”chimney tax” (skorstensskatt) av en gödtupp per skorsten .. och år. Det bästa 1970, nr 5, s. 63. —
-SKOG. (i vitter stil) bildl., om ett större antal skorstenar (särsk. fabriksskorstenar) betraktade ss. en skog. Koch Arb. 6 (1912). —
-SOPARE. (skorsten- 1674. skorstens- 1685—1943) [jfr t. schornsteinkehrer] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) skorstensfejare, sotare. BoupptSthm 1674, s. 828 b, Bil. Johansson SkorstFejeriarbFörb. 34 (1943; om ä. förh.). —
-SOT. (skorsten- 1712. skorstens- c. 1645 osv.) [fsv. skorstensot; jfr t. schornsteinruss] sot i l. från skorsten; i sht förr särsk. om sot från skorsten med skiftande användning, bl. a. inom medicinen o. ss. ingrediens i vissa färgämnen; särsk. om rent sot (förr äv. benämnt glänsande skorstenssot); jfr kimrök. IErici Colerus 1: 57 (c. 1645). Skorstens-sot strödt på ängar, förökar gräswäxten och utrotar moszan. Alm(Ld) 1786, s. 40. Rinman 1: 475 (1788; använt vid beredning av visst blått färgämne). Ett af de tjenligare medel mot Mask (hos hästar) är gläntsande Skorstens-sot. Florman Hushållsdj. 114 (1834). Krook Handköpsben. 133 (1951). —
-SOTARE. (numera bl. tillf.) skorstensfejare, sotare. ANorrelius (c. 1730) hos Schück FUpsala 126. ÅboAllmT 1818, nr 3, Bih. s. 2.
Ssg: skorstenssotar-, äv. skorstenssotare-pojke. (numera bl. tillf.) sotarpojke. Fatab. 1960, s. 178 (1795). —
-SPJÄLL. [jfr nor. skorstensspjeld] spjäll i skorstenspipa, varmed draget i en skorsten kan regleras (o. skorstensöppningen helt l. delvis kan tillslutas). Han togh (guld-)ringen .. och bar honom vp i sine natstuffuu .. i sin druckenskap och lade honom opå skorstens spiælledh. 2SthmTb. 1: 217 (1547). HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 1. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 80. —
-STAG. [jfr t. schornsteinstag, eng. funnel stay] sjöt. stållina l. kätting varmed fartygsskorsten hålles stagad. Uggla Sjölex. 299 (1875). —
-STOCK. (skorsten- 1897. skorstens- 1859 osv.) murverk som bildar stommen till en murad skorsten o. rymmer de till skorstenen hörande rökkanalerna. Rothstein Byggn. 444 (1859). Av det nerbrunna huset fanns .. bara grunden och skorstensstocken kvar. Sjöwall o. Wahlöö ManBalk. 20 (1967). (I de nya husen) går skorstensstocken rakt genom vardagsrummet för att ge plats åt en öppen spis i ljust tegel. Wästberg Vattensl. 160 (1968). —
-SVALA. [jfr d. skorstenssvale, eng. chimney swallow] (numera knappast br.) = -tornsvala. Kalm Resa 3: 87 (1761). (Stuxberg o.) Floderus 3: 287 (1904). —
(1, 2) -SYN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) besiktning av skorstenarna o. eldstäderna i ett samhälle, brandsyn. EtnolKällskr. 2: 117 (i handl. fr. 1792). Rig 1960, s. 7. —
-TEGEL. (i fackspr.) tegel avsett för användning vid skorstensbyggande; särsk. om radialtegel använt vid byggande av runda skorstenar. KatalIndUtstSthm 1897, s. 115. —
-TORNSVALA~020. [jfr eng. chimney swift] zool. den i Nordamerika levande tornsvalan Chætura pelagica Lin., som bl. a. häckar i skorstenar; jfr -seglare, -svala. 4Brehm 7: 243 (1925). —
Spalt S 4641 band 26, 1972