| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPISEL spi3sel2, äv. 40, r. l. m.; best. -n (HovförtärSthm 1716 B, s. 478 osv.) l. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. ngn gg i poesi) -en (IErici Colerus 1: 300 (c. 1645), VDAkt. 1735, Syneprot.) ((†) spislen L. Paulinus Gothus Pest. 68 b (1623: Spitzlen), GFGyllenborg Vitt. 1: 241 (1795)); pl. spislar (Strand NeliSuec. 61 (1753) osv. ((†) spisler OxBr. 12: 74 (1638: spitzler))
(numera i sht i vitter stil, ngt ålderdomligt) spis (se SPIS, sbst.3 1); äv. dels i inskränktare anv. (se b), dels i utvidgad anv., om ugn l. kamin l. liknande eldstadsanordning (särsk. ss. senare led i ssgr). Mwromæstaren, som muradhe en spisil i skomakarastuffwona. VadstKlUppbB 90 (1557). Hustrun, hwilken wid spiselen byckte sina barns kläder. KulturbVg. 2: 193 (1721). Under de långa aftnarne .. är hushållet församladt i sin ensliga stuga, och dess medlemmar förrätta vid spiselns sken hvar sin slöjd. Agardh ThSkr. 3: 103 (1836). Minnet af stora ofreden (i Finland 1700—21) har .. qvarlemnat så djupa .. spår i folkets minne, att man ännu i Österbotten hör .. talas ”om den tid, när det var så kallt, att elden frös i spiseln”. Topelius Fält. 4: 47 (1864). Maten tillredes i den öppna spiseln, men värme och upplysning erhållas ej längre från denna. Karlin KultM 12 (1888). I Sverige kallades den (dvs. kaminen) spisel eller spis. SDS 1909, nr 50, s. 5. Inne var det pyntat och fejat överallt, nytvättade gardiner, svärtad spisel och sättugn, krusad pappersbård på rökfångsfrisen. Nilsson HistFärs 51 (1940). Kabinettet, stora vardagsrummet med den öppna spiseln och Bechsteinflygeln, salongen med hennes sista stolta förvärv för eget honorar. Spong Sjövinkel 15 (1949). — jfr DOCK-, GAS-, HÄLL-, HÖRN-, JÄRN-, KABYSS-, KAKELUGNS-, KOK-, KÖKS-, LABORATIONS-, PÖRT-, RÖR-, SALS-, STEK-, VED-SPISEL m. fl. — särsk.
a) ss. beteckning för att ngn till sin huvudsakliga uppgift har att laga mat l. baka o. d.; jfr SPIS, sbst.3 1 a β. Om sommaren har han de första åren haft så mycket besök, att frun kom icke ur spiseln i 7 weckor. UrKorrCronholm 262 (1864).
b) i inskränktare anv., om järnrist l. järngaller i spisel; ss. senare led i ssgn JÄRN-SPISEL; jfr SPIS, sbst.3 1.
c) (vard.) i det bildl. uttr., vara född bakom spiseln, för att beteckna att ngn är tafatt l. bortkommen l. dum o. d. Stiernstolpe DQ 3: 51 (1818).
-BRÄND, p. adj. (Den) gamla kokerskan Ostroem med sitt spiselbrända och bekymmerfulla stackars gumansikte. Berger Ysaïl 85 (1905). —
-ELDNING. spiseldning; särsk. abstr. Spiseleldning, för närvarande använd i England och Italien äfven i Frankrike samt hos oss i Sverige, oftast dock blott hos den fattigare befolkningen, särdeles på landet. Keyser Kemien 3: 444 (1876). —
-FLAMMA. jfr flamma, sbst. 1 o. -eld, -glöd; äv. bildl. Böttiger 4: 4 (1859, 1869). Med blodröd tunga spiselflamman hväser / Och äskar näring, lik en hungrig gam. Snoilsky 1: 137 (1874). —
-FRIS. utskjutande hyllartat parti på spis. På spiselfrisen står en relik i glas och ram. Lindqvist Dagsl. 3: 196 (1904). —
-GRUVA. spisgruva; särsk. (†) i uttr. sitta i spiselgruvan, ss. beteckning för att ngn sitter overksam hemma vid spisen i lugn o. ro o. har det bra (i stället för att arbeta). SvFolks. 251 (1844). —
-HALL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -häll; jfr spis-hall. Vid varma spiselhallen / Jag sitter glad. Runeberg (SVS) 1: 22 (1827). —
-HÄLL. (spisel- 1852 osv. spisels- 1686) spishäll; jfr -hall. RannsaknAntikv. II. 1: 94 (1686). Gumman (i torpstugan) är redan uppe, hon har gjort eld i spiselhällen, satt över kaffekokarn och maler på av ”kaffet”. Thorsén UpplTorp. 16 (1949). —
-KAKELUGN~002, äv. ~200. (i sht förr) spiskakelugn. Ornerade kakelugnar, så kallade spiselkakelugnar, och kakelugnar med inbrändt guld, kosta allt efter deras rikedom på ornamenter och guld 300—1000 R:dr och derutöfver. Rothstein Byggn. 561 (1859). —
-PAPPER. (förr) papper som lades ovanpå spishäll o. köksspis då man inte eldade (för att det skulle se rent ut vid spisen). SvD(A) 1931, nr 312, s. 9. —
-ROST. gallerverk avsett att anbringas i spis för att annat bränsle än ved skall kunna användas; jfr rost, sbst.3 1 o. -rist. Klint (1906). —
-RÖSE. (i sht om ä. förh. i Finl. l. trakter med finsk befolkning) jfr röse, sbst.1 1 d. RannsaknAntikv. I. 1: 246 (1685: Spijssel rösan). —
-SIDA. spissida. I den stora dagligstugan finnas vid spiselsidan väggfasta sängar. Grotenfelt LandtbrFinl. 30 (1896). —
-SPETT. (numera föga br.) om under spiskupan anbringad järnstång för upphängande av kokkärl o. d.; jfr -stång 2. Björkman (1889). WoJ (1891). —
-STÅNG.
-UPPSATS~02 l. ~20.
1) om ornamental (praktfull) utsmyckning i stuff på vägg ovanför en öppen spis; jfr -omfattning. Böttiger Drottnh. 22 (1889).
2) för eldning av spis behövlig uppsättning av redskap (ss. eldtång, eldgaffel, pust, spisborste). Böttiger Drottnh. 84 (1889). —
-VALV. (numera bl. tillf.) spiskupa; jfr spis-valv. Över spiselvalvet var murad en hylla i spiselmuren. Landsm. XI. 10: 15 (c. 1888). —
-VRÅ. spisvrå; särsk. i uttr. sitta i spiselvrån, sitta i spisvrån (se spis-vrå); äv. bildl. Backman Dickens Pickw. 1: 79 (1871). Den gamle, som började se mot sina dagars ände, satt mest i spiselvrån, när vintern var kall, och ordade med hvem som hade håg att höra. Idun 1888, s. 150. Härute är villor och våda, / men hemma är världen en spiselvrå / och mor den enda i världen. Bergman Marionett. 70 (1903). —
B (†): SPISELS-HÄLL, -LÅGA, se A.
C (†): SPISLE-ELD, se A.
Spalt S 9837 band 29, 1985