Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KABYSS kabys4, i bet. 1—3 r. l. m. l. f. (m. Meurman (1846); f. Dalin (1852), Lundell), i bet. 4 m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar PH 6: 3747 (1755), Meurman (1846)); vard. äv. (i bet. 1—3) KABYSSA kabys4a (kaby´ssa Weste) l. KABYSA kab3ysa2 l. kaby4sa (ka`bbyssa Weste; kàbysa Dalin; kab3ysa2 LoW (1889; angivet ss. ”säll.”); kab´ysa l. -by´– WoJ (1891)), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skrivet cab-. kabbisa 1691. kabbys 1579, 1772 (: kabbys-spislar). kabbysa 1685—1889. kabbyssa 1807. kabbösen, sg. best. 1577. kabisa 1753—c. 1755. kabissa 1745. kabys 1755. kabysa 1536 (: kabijse iu[n]gen), 1545—1929. kabyss 1840 osv. kabyssa 1543—1929. kabysse 1805—1815. kabyssja 1893)
Etymologi
[liksom d. kabys, kabysse, av mnt. kabuse, avplankning, särsk. på fartygsdäck; jfr nt. kabuse, kabuze, kambüse, t. kombüse, holl. kabuis, kombuis, eng. caboose, fr. cambuse; av ovisst urspr.]
1) sjöt. å fartyg: rum l. lokal vari matlagningen ombord försiggår, skeppskök. SkeppsgR 1543; möjl. till 3. VarRerV 25 b (1579). När skepp med däck började byggas, brukades at hafva Cabysan, hvari maten tilreddes, nedre uti hålskeppet. SvMerc. 3: 208 (1757). Cabysa inrättas på fartyg til mera säkerhet med elden, ofvanpå däck. Linderholm (1802). SDS 1934, nr 302, s. 5. — särsk. [jfr motsv. anv. i eng.] (numera knappast br.) om själva eldstaden l. spiseln l. köksattiraljen i kök ombord å fartyg. SthmTb. 30/10 1577. Oxenstierna Vanderdecken 77 (1865). Kommer så (efter inventarierummet) besättningens rum med två hängkojer och kabyss samt skåp för kokkärl. TIdr. 1883, s. 187.
2) (†) å fartyg: rum avsett till sovplats l. uppehållsrum för besättningen o. d., kajuta. EkenäsDomb. 1: 89 (1644). (Med kompassens hjälp) kan en Skeppare dristeliga begifva sig på stora Hafvet, och sittiandes i sin Kabyssa veta, på hvad ställe i Siön hans Skepp står eller seglar. Bliberg Acerra 314 (1737). Bladh (o. Hornstedt) 62 (1799). Pfeiffer (1837).
3) (vard.) i överförd anv. av 1, 2, om litet (liten) l. oansenlig(t) l. tarvlig(t) bostad l. rum, kyffe. Lindfors (1815). Hon vet inte utaf hvarken ondt eller godt här uppe i sin kabyssa. Knorring Vänn. 2: 39 (1835). MinnSvLärov. 3: 222 (1929). — jfr OMKLÄDNINGS-, SOV-KABYSS.
4) (vard.) sjöt. i överförd anv. av 1: kock å fartyg. Kabyssen delar ut visky och hett te. Martinson Kap 35 (1933).
Ssgr (i allm. till 1; i sht sjöt.): A: KABYSS-DÖRR. —
-HYTTA, r. l. f. (†) å fartyg: överbyggnad inrymmande kabyss. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Schulthess (1885). —
(1 slutet) -PLÅT. (kabyss- 1807—1858. kabysse- 1790—1807) (†) för eldstäder o. kokpannor i kabysser avsedd plåt. Möller 1971 (1790). SFS 1858, nr 100, s. 4. —
-RÖR. = -SKORSTEN. SvD 19/2 1922, Söndagsbil. s. 1. —
-SKORSTEN~02, äv. ~20. VFl. 1915, s. 143. —
-SPIS l. -SPISEL. Rinman Jernförädl. 100 (1772). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-TAK.
B (†): KABYSSE-JUNGE, m.; best. -en. [senare ssgsleden är t. junge, pojke, avledn. av jung (se UNG)] kockspojke på fartyg. TullbSthm 1536, s. 57 b. —
-PLÅT, se A.

 

Spalt K 21 band 13, 1935

Webbansvarig