| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPECIALITET spes1ial1ite4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er; äv. SPECIALITÉ spes1ial1ite4, r. l. f.; best. -n, äv. -en; pl. -er.
1) (numera mindre br.; se dock a—c) egenskapen l. förhållandet att vara speciell (se d. o. 1) l. gälla en speciell kategori l. ha speciell avgränsning o. d.; äv. liktydigt med: egenskapen l. förhållandet att vara specialiserad (se SPECIALISERA 1 b), specialisering (se SPECIALISERA 1 c); äv. konkretare: speciell beskaffenhet l. särdrag; jfr SPECIAL, adj. 1, o. SPECIELL 1. Specialitet, (dvs.) särskild beskaffenhet. Pfeiffer (1837). Den ringa grad af specialitet, som ännu röjer sig i tillverkningssättet hos våra svenske industriidkare, är .. en bland de allra största .. orsakerna (till den mekaniska industrins ogynnsamma läge). TT 1883, s. 152. Ju mindre specialiteten är, desto större blir friheten att inom ramen af hufvudtitelns hela klumpsumma vid dispositionen bestämma om sättet och fördelningen (av anslagen); och ju större specialiteten är, desto mera kringskuren blir denna frihet. Reuterskiöld Grundlag. 85 (1924). — särsk. (fullt br.) jur.
a) i fråga om sakrätt: förhållandet att äga bestånd endast i bestämd(a) individualiserad(e) sak(er) l. fastighet(er) (o. således icke i endast till värde l. kvantitet bestämt gods); numera bl. i ssgn SPECIALITETS-PRINCIP. EkonS 2: 152 (1895).
c) jur. i fråga om s. k. skenbar lagkonkurrens: det att en del av brottsbeskrivningen under ett straffbud bryts ut till särbehandling enligt annat, snävare straffbud utan uttryckligt angivande att det förra, vidare straffbudet skall tillämpas. Strahl AllmStraffr. 417 (1976).
2) (del l. gren av) ämnesområde l. fack o. d. som representerar en specialisering, specialgren resp. specialområde l. specialfack osv.; i ssg äv. konkret, om vad som är föremål för studium l. intresse inom sådant område osv.; äv. sammanfattande, om personer som ägnar sig åt visst sådant ämnesområde osv.; jfr 4 o. SPECIELL 1. CivInstr. 220 (1799). (Läkarens) yrke håller .. på att splittras i specialiteter. Anderson i 3SAH 7: 300 (c. 1880). I en del fall hafva .. vissa slag af arbetare, hvilka eljest lämpligen bort uppföras såsom en särskild specialitet (exempelvis metallgjutare ..), på grund af sin fåtalighet sammanförts med annan, närbeslägtad specialitet. ArbStat. 3: 73 (1901). Personer med grundlig utbildning i teoretiska specialiteter. Bergstrand SvLäkS 149 (1958).
3) om ngt som ngn uteslutande l. i högre grad än ngt annat ägnar sig åt o. behärskar l. som ngn ägnar sig åt o. behärskar mer än ngn annan, specialgebit; jfr SPECIAL, adj. 2, SPECIALE 2 o. SPECIELL 2. Cavallin (1876). Helgonet St. Cloud anses till medicinsk specialitet hafva det slags bölder, som fransmännen kalla des clous. Tegnér SprMakt 43 (1880). Damkvartetter äro en svensk specialitet. Valentin Musikh. 1: 148 (1900). (Kommunalreportaget) var Ahlbins specialitet och på det gebitet var han .. omöjlig att slå. UrDNHist. 1: 219 (1952).
4) i fråga om kommersiell verksamhet, om vara l. tjänst som är av speciellt hög kvalitet l. tillhandahålles i speciell omfattning l. på speciellt sätt, i uttr. som (klart l. underförstått) anger att varan osv. tillhandahålles av visst företag l. etablissemang l. av viss detaljist o. d.; jfr 2. Te är hos firman en specialitet, och importen af denna vara har på några år tredubblats. Idun 1890, s. 650. Griljerade lammhufvud serverades som ställets specialitet. LundagKron. 1: 172 (1918). En specialitet för Agratillverkningen var mattor av stora dimensioner. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 169 (1929). Vad säljer ni? Filip. Litet av varje, fröken kan se själv. Specialitet: borstar. Josephson Kanske 106 (1932). En särskilt populär specialitet bland schwarzwalderuren är gökuret. Kulturen 1954, s. 156. — särsk. farm. i uttr. (farmaceutisk) specialitet, om standardiserat läkemedel, som är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. SOU 1932, 20: 7. 55—60% av apotekens läkemedelsförsäljning (torde) utgöras av fabriksframställda specialiteter. TT 1943, K. s. 25. SFS 1962, s. 1902.
a) (†) om enskilt ärende l. enskild angelägenhet. Alla dhe Specialiteter och måhl med examiners och Eeders tagande, samt Taxans modererande .. måge vthan något widare drögzmåhl skyndas till et wederbörligit slut. HdlCollMed. 26/11 1703.
b) (numera knappast br.) om enskildhet l. detalj; förr äv. om detaljerad uppgift, specifikation. Transporteras, så wäl Stadhens Grundrijtning, som desz utomliggiande Ägor, på en general Stads-Charta uti lijka stoorleek .., doch att Specialiteterne uthelåtas. LandtmFörordn. 70 (1697; rättat efter hskr.). Uti Födelse- och Döds-Tabellerne (finns det) 2070 specialiteter eller Rutor. VetAH 1799, s. 158. Riksdagen fastställer utgifterna icke i klump, utan i alla specialiteter. NF 2: 383 (1877). Cannelin (1939). — särsk. (†) i uttr. ingå i specialiteter (av ngt), gå in på enskildheter l. detaljer (av ngt). Liljecrona RiksdKul. 275 (1840). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
(4 slutet) -KUNGÖRELSE~0200. farm. om kungörelse ang. farmaceutiska specialiteter. BtRiksdP 1936, IX. 1: nr 33, s. 2. —
(2) -SAMLING. om samling som utgör en specialitet l. vars beståndsdelar utgör specialiteter. SvSlöjdFT 1906, s. 10.
Spalt S 9265 band 29, 1983