| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPECIMINANT spes1iminan4t, förr äv. SPECIMINENT, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
(numera knappast br.) person som underkastar sig l. genomgår akademisk kunskaps- l. lärdomsprövning (i sht om person som författar o. offentligt försvarar avhandling); utom i Finl. numera nästan bl. om person som författar meriteringsskrift vid sökande av högre, akademisk tjänst, person som speciminerar. Jag ärnar efter hand på sådant sätt complettera alla mina påbegynte disputationer, at jag låter speciminanter respondera för 2 til 3 arck i sänder; gradualisterne åter måste sjelfve skrifva sine prof. Porthan BrSamt. 1: 12 (1778). Disputations Specimen för Doctors-grad bör owillkorligen wara af Speciminanten sjelf författadt. SPF 1828, s. 421. (Granskningen o. försvaret av de för pastoralexamen författade teserna avser att tjäna) till närmare utrönande af speciminantens bekantskap med de afhandlade ämnena och färdighet att munteligen widare utweckla sina tankar. Därs. 1851, s. 65. (Som docent i österländska språk) deltog .. (H.C.Tullberg) bland speciminanterna för den efter Norberg lediga professuren. Wieselgren Bild. 418 (1876, 1889). Såsom speciminant i konkurrensen om professuren i praktisk teologi uttalade sig Rosenius i skarp, principiell motsats till den olberska åskådningen. Ahnfelt Minn. 1: 28 (1905). Speciminant .. vid normalskola. Cannelin (1921).
Spalt S 9283 band 29, 1983