| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETSFUNDIG spet3s~fun2dig, förr äv. SPITSFUNDIG l. SPISSFUNDIG l. SPITTFUNDIG, adj. -are; adv. -T.
1) som ägnar sig åt l. har benägenhet för l. präglas av utspekulerade l. sofistikerade subtiliteter l. av hårklyveri l. intellektuellt l. lärt pedanteri l. (utstuderad) advokatyr; överdrivet l. utstuderat spekulativ l. spekulerande; äv. med bibet. av beräkning l. slughet (utan klar avgränsning från 5). Liturgiens med then påfviske messen tilsamanholdningh och hennes somt illistige och spisfundige, somt grofve och viderstyggelige förklaringar. RA I. 3: 95 (1593); jfr 5. Alle Petri Lombardi Språåk om then helge Treefaldigheet .. (räknas ej) för gille och godhe, aff Papisterna. Ty han någre Saker på itt förwirrat sätt, och alt för spitzfundigt naglefarer. Schroderus Os. 2: 744 (1635). Hwar till kommer det, att .. (Aristoteles) dhe swåraste controversier antingen spissfundigt undflyr eller med sådane ordh omsweper, att ingen må weeta hwad hans meningh .. warit. Annerstedt UUH Bih. 2: 285 (i handl. fr. 1687). De mest spetsfundiga, t. ex. bland damerna, ha .. utfunderat, att jag måste vara i disgrace. Rydqvist (1835) i 3SAH LVII. 3: 216. O! att aldrig / Jag skådat denna bok (dvs. Livius romerska historia) i Wittenberg, / Att aldrig annat för min tanke kommit / Än torr, spetsfundig dogmatik. Wecksell DHjort 14 (1862). Malmberg Värd. 246 (1937).
2) i fråga om ngns sätt att tala l. om min o. d.: underfundig, finurlig; (ord)fyndig, kvick; numera bl. med bibet. av 1; jfr 3, 4. Utanför harem väntade min far med ett spetsfundigt och nyfiket ansigte. Palmblad Nov. 2: 195 (1818, 1841). Arnell Moore LR 1: 75 (1829; om ordvändning). Torparne .. / Logo och glammade högt och brydde den raske Mathias. / Så utropade en och en ann spetsfundig i hopen: / Se dock hur hastigt det gick för den listiga Hedda att fånga / Främlingens hjerta. Runeberg (SVS) 3: 60 (1832). Afzelius Sag. X. 2: 250 (1866; om svar).
3) [utvecklat ur 2] (†) viktig l. inbilsk; i uttr. göra sig spetsfundig, göra sig viktig, förhäva sig, bli inbilsk. Adieu min Jungfru fromma, / .. I giör ehr ey spetzfundig, / Öfwer ehr Serwiteur, / At j haa honom wunnit, / Han war man en flateur. Tidfördrijf B 3 b (c. 1695).
4) i fråga om förstånd: skarpsinnig, skarp, ”klyftig”; påhittig, finurlig; rådig, snarfyndig; numera bl. med bibet. av 1; jfr 2. M. Iacobus Erici lät och befinna sigh icke obenägen til at fulkomna thet Papistiske arbetet, Men efter han icke så lärdh, snäll, spiszfundigh och skickeligh war, som the andre hans Collegæ, Ty lät han sigh bruka allenast vthi Typographia pro Correctore. Chesnecopherus Skäl H 1 a (1607); jfr 1. Att inthet toomt är i hela Naturen, thet bewijsar Aristoteles medh månge spitzfundighe och starcke skäl, som them lärdom nyttighe äre till at drijfua. Forsius Phys. 52 (1611). The som haffwa gode och spitzfundige nimmen. Schroderus Ratich. A 7 a (1614). (Man har påstått) at det Swenska clima är aldeles obeqwämt at alstra några qwicka ingenia som til subtila eller spitzfundiga speculationer kunde wara tienlige. Polhem Invent. 2 (1729). Ur, så väl, som mångahanda redskaper, skulle .. väl falla 10 à 20 gångor dyrare .., om de gjordes på de första vidlöftiga arbetssätten, i stället för som det nu sker igenom de spitsfundigaste handgrep och verktyg. Ekström PVetA 1750, s. 22. (Domaren) ser den mindre klyftige förvillad i advokaturens irrgångar af den spetsfundige. GFWirsén i 2SAH 12: 189 (1827). Den andra sonen, hvilken i anseende till medfödd döfhet och inskränktare läshufvud tidigt lade boken å sido, men blifvit ett desto spitsfundigare trähufwud (såsom vagnmakare och snickare) surrade på sin svarfstol. Törneros (SVS) 3: 67 (1831). Hvad förståndet beträffar bör .. (en barnmorska) vara försigtig, rådig och spetsfundig, för att stundom kunna begagna vackra och förledande ord (o. därigm lugna de oroliga barnaföderskorna). Hygiea 1841, s. 580. Lovén Dante 3: 112 (1857). Spetsfundiga apparater för att borra hål i trä och sten (används av eskimåerna). GbgMP 1929, nr 96, s. 1.
5) (ill)listig, (ill)slug; äv.: på grund av egen illslughet misstrogen l. misstänksam; jfr 1. (En furste bör icke tro sig) hafwe så klokt .. hufwud, at han kan alle Rijksens höghwichtige ährender föruthan någre Rådz-Personer vträtta. The Herrer och Förster som sådant göre .. ähre anthen så fulle medh mistancker och så spitzfundige, at the ingen menniska troo, eller och (osv.). Skytte Und. C 3 a (1604). Illkloke Calvinisters spisfundighe stämplingar. LLaurentii Nyåhrspr. C 4 a (1618). Man wil ock hålla thet therföre, at the (dvs. danskarna) tämmeligen spitzfundige äro, och at man måste taga sigh til wahra, at man icke kommer til korta. Brask Pufendorf Hist. 342 (1680). Dähnert 308 (1746).
6) (†) om ord: träffande (o. spydig l. skarp); jfr 4. En Satyra .. straffar och förwijsar allehanda Laster och Odygder och thet med skarpe och spiszfundige Ord eller Stickeglosor. Arvidi 14 (1651).
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara spetsfundig; hårklyveri; äv. konkretare om ngt som präglas av sådan egenskap, särsk.: spetsfundigt l. ”hårklyvande” ord l. yttrande l. spetsfundig tanke (i sht i pl.). 3SthmTb. 1: 37 (1592). (Lagens höghet blir) igenom Juristernes spitzfundigheet och ilklokheet .. förkränckt. Schroderus Sleid. 178 (1610). Alle wijsa sin wämjelse vid de Speculationer och Spitsfundigheter, som intet kunna giöra besked för sin nytta, och sit bidrag til något stort ändamål. KyrkohÅ 1920—21, s. 70 (1724). Läran om tre personer i en gudom förefaller mig som en olycklig metafysisk spetsfundighet. Geijer I. 5: 284 (1820). Helt nya grupperingar af harmoniska ljud, konstfulla infall och fina spetsfundigheter, alltid ljufva och milda. Kruhs UndrV 127 (1884). Drevet går som en olja, och gammelharen har nog ej hunnit med att göra några spetsfundigheter i dag. Sparre Alfåg. 116 (1916); jfr 2 o. 3. Teologernas silkessnodd av spetsfundigheter har dragits kring den levande Kristus hals. Ruin SjunknH 205 (1956).
2) till 2: finurlighet, underfundighet; anträffat bl. i anv. som ansluter till 1. Nils ser ofta ut som om det fanns en spetsfundighet i varje vrå av hans väsen. Johnson Kommentar 11 (1929). Med en tillsats av illmarig spetsfundighet. Östergren (1944).
3) till 4: skarpsinnighet; ”klyftighet”; påhittighet, förslagenhet; äv. konkretare: skarpsinnig l. ”klyftig” tanke l. skarpsinnigt osv. yttrande; numera bl. med bevarad bibet. av (o. utan klar avgränsning från) 1. Then himmelske wijsheeten, som är j the Prophetiske och Aposteliske skriffter författat .. är nu then rätte och sanne wijsheeten, hwilken all werdzlig klokheet och spitzfundigheet stöter om kull och til inthet gör. Skytte Und. A 8 b (1604). (”De fyra ständernas samtal”) bleff migh recommenderat för ett sådant raart Stijcke män iagh befinner ther inthet Stora Spitzfundigheeter wnder. Ekeblad Bref 1: 210 (1652; rättat efter hskr.). The Lärde medh all sin Spitzfundighet, (hade) så ringa dugeligit om Gudommelige saker .. kunnat påfinna. Brask Pufendorf Hist. 386 (1680). Spetsfundighet .. (dvs.) Egenskapen att vara spetsfundig, fintlighet och klyftighet. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr 1. ÖoL (1852).
4) (†) till 5: (ill)listighet, slughet (o. ränkfullhet). Tu bref .. derutinnan dhe genom dheris spitzfundigheett och illistigheett försökie om tändherne äre löse i munnen på migh. OxBr. 5: 33 (1613). Och förvtan alle thesse (laster), öfwas här girugheet, ocker, sweek, falskheet, bedrägerij, försååt, spiszfundigheet och illistigheet! Muræus Arndt 1: 13 (1648). Lindfors (1824).
Spalt S 9596 band 29, 1984