Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPETSGLANS spet3s~glan2s, förr äv. SPITSGLANS, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(spets- (-tz-) 1795 osv. spits- (-tz-) 1789—1883)
Etymologi
[jfr d. spidsglans; av t. spiessglanz, ombildning av ä. t. spiessglas (se SPETSGLAS)]
mineral (huvudsakligen) utgörande förening av trevärdigt antimon o. svavel (Sb2S3), (nativ) antimontrisulfid, antimonit; ofta om jämförelsevis ren antimontrisulfid utsmält ur mineral l. malm med inslag av andra föreningar l. mineral o. i sht förr använd inom farmakologien l. pyrotekniken; äv. (numera knappast br.): antimon (se d. o. 1) l. ss. gemensam beteckning för antimon o. antimonit (o. andra antimonmineral), särsk. [jfr lat. antimonium crudum, antimonit] i uttr. rå spetsglans, antimonit; jfr ANTIMON 2, ANTIMON-GLANS, SPETS-GLAS. Med Spitsglas, eller Spitsglans, förstås egenteligen antimonium crudum, eller antimonii metallen, med svafvel ensamt förenad. Rinman 2: 787 (1789). Almström KemTekn. 1: 254 (1844: rå). Antimon eller Spetsglans, finnes ganska sparsamt gedigen, vanligen förenad med svafvel, till svafvelantimon, som är dess vanligaste malm. Dens. Handelsv. 82 (1845). (Gm utsmältning) framställd svafvelantimon, som i handeln förekommer under namn af spetsglans, .. är dock sällan eller aldrig fullkomligt ren. Keyser Kemien 2: 758 (1874). Spetsglans är ett utmärkt medel (att ge kreatur) mot dålig matsmältning, förlorad aptit (osv.). GHT 1898, nr 26 B, s. 2. VaruhbTulltaxa 1: 69 (1952).
Ssgr: SPETSGLANS-ASKA. (†) om produkt (antimonsyrad antimonoxid) erhållen vid rostning av spetsglans. Liedbeck KemTekn. 370 (1864). Keyser Kemien 2: 751 (1874). —
-HALTIG. (förr) TLäk. 1835, s. 434 (om salva). —
-KUNG. (†) (nativt) antimon (se d. o. 1); jfr spetsglas-kung. Retzius Min. 351 (1795). —
-LEVER. (numera föga br.) = antimon-lever. Lindgren Läkem. 70 (1902). —
-MALM. särsk. (†): antimonmalm, i uttr. grå spetsglansmalm, (malm utgörande) antimonit, spetsglans, röd spetsglansmalm, malm med antimon, svavel o. arsenik. Röd Spetsglansmalm .. (dvs.) Spetsglans mineraliserad med Svafvel och Arsenik. Retzius Min. 352 (1795). Almström KemTekn. 1: 254 (1844: grå). —
-METALL. (†) antimon (se d. o. 1). Åkerman KemTechn. 1: 185 (1832). Pfeiffer (1837). —
-MORSELL. [jfr t. spiessglanzmorselle] (förr) antimonmorsell. Berlin Farm. 2: 475 (1851). Gentz Lindgren 246 (1937). —
-OCKRA. (†) antimonockra. Retzius Min. 351 (1795).

 

Spalt S 9599 band 29, 1984

Webbansvarig