Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPETSGLAS, sbst.2 (sbst.1 se SPETS- ssgr), l. SPITSGLAS, n. (ApotT 1698, s. 2, Meurman (1847)) l. m. (Dähnert 1273 (1784), Florman Pharm. 60 (1809)); best. (ss. n.) -et.
Ordformer
(spes- 1578. spess- (-sz-) c. 1635—1746. spesse- 1543—1640. spets- (-tz-) 1645—1847. spetze- 1640. spiesz- 1686. spis- 1740—1815. spiss- (-sz-) 1639—1739. spisse- 1532—1652. spits- (-tz-) 1569—1828. spitze- 1578. -glaas (-ss, -sz) 1640—1739. -glas 1532—1847. -glass (-sz) 1543—1730. -glatz 1569)
Etymologi
[fsv. spisaglas; jfr d. spidsglas, av mht. spizglas (t. spiessglas, ä. t. äv. spitzglas), av spiz (se SPETT, sbst.2) o. glas (se GLAS); benämningen föranledd av den spetsiga kristallformen o. det genomskinliga (o. glansiga) utseendet hos SPETSGLANS. — Jfr SPETSGLANS]
(†) spetsglans, antimonit; äv.: antimon (se d. o. 1) l. ss. sammanfattande beteckning för antimon o. spetsglans (samt andra antimonmineral), särsk. [jfr lat. antimonium crudum, spetsglans] i uttr. rått l. rå spetsglas, spetsglans. G1R 8: 2 (1532). Tagh beredh Spetzglasz som skiönt igenom skinliget och rött är .., stött det till Pulver (osv.). Lindh Huuszapot. 205 (1675). Halfmetaller med deras malmarter, såsom qwicksilfwer .., antimonium eller spitsglas, jemwäl och blyerts. Bergv. 2: 227 (1741). (Sv.) Gedieget Spitsglas .. (t.) Gediegen Spiesglas. Wallerius SystMin. 2: 196 (1775). Wåhlin LbLandth. 34 (1804: rått). Antimonium, spitsglas, är en blyfärgad, skör och i elden flygtig half-metall, något swårsmältare än bly. Linderholm 1: 50 (1802). Meurman (1847).
Ssgr (†): SPETSGLAS-ARTAD, p. adj. som har drag l. karaktär av spetsglans l. antimonium. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1817). —
-ASKA. = spetsglans-aska. Wikforss 2: 635 (1804). Heinrich (1828). —
-BLOMMA. [jfr t. spiessglasblume] i sg. l. pl.: gm sublimering erhållen (l. gm vittring uppkommen) fint pulverformig antimon. Wallerius Min. 448 (1747; i pl.). Meurman (1847; i sg.). —
-BLOMSTER. = -blomma. Nordforss (1805). —
-CINNOBER. [jfr t. spiessglaszinnober] antimoncinnober. Aken Reseap. 83 (1746). Nordforss (1805). Heinrich (1828). —
-ERTS. [jfr t. spiessglaserz] antimonmalm. Bromell Berg. 57 (1730). —
-GLAS. = antimon-glas. Nordforss (1805). —
-KALK. [jfr t. spiessglaskalk] (gm förpuffning av antimon med salpeter framställd) vit antimonoxid (använd ss. svettdrivande medel). Wikforss 2: 635 (1804). Heinrich (1828). —
-KUNG. (nativt) antimon (se d. o. 1); jfr spetsglans-kung. VetAH 1748, s. 102. Meurman (1847). —
-LEVER. [jfr t. spiessglasleber] = antimon-lever; jfr spetsglans-lever. Alm(Sthm) 1803, s. 45. Heinrich (1828). —
-MALM. [jfr t. spiessglaserz] antimonmalm. Linné SystNat. 3 (1735). Strålig Spitsglasmalm eller mineraliseradt Antimonium (dvs. spetsglans), kommer egenteligen med desz warieteter från Sachsen och Ungern. Fischerström 1: 131 (1779). —
-OLJA. [jfr t. spissglasöhl] flytande förening av antimon o. saltsyra l. av antimon o. vinsyra. Wikforss 2: 635 (1804). Heinrich (1828). —
-REGULUS. = -kung. Rinman 2: 787 (1789). —
-RUBIN. [jfr t. spiessglassrubin] = antimon-lever; jfr rubin, sbst.1 2 a. Wikforss 2: 635 (1804). Heinrich (1828). —
-SMÖR. = antimon-smör. Nordforss (1805). —
-SVAVEL. [jfr t. spiessglasschwefel] = antimon-svavla. Wallerius Min. 448 (1747). Heinrich (1828). —
-SVÄRTA. = antimon-svart. SPF 1816, s. 230. —
-TINKTUR. [jfr t. spiessglastinktur] tinktur av spetsglans. Wallerius Hydrol. 100 (1748). Heinrich (1828). —
-VITT, n. [jfr t. spiessglasweiss] vitt (pulverformigt) ämne utvunnet ur ”spetsglaskalk”. Nordforss (1805). —
-ÄTTIKA. [jfr t. spiessglasessig] ättika beredd av spetsglans bestänkt med vatten. Wikforss 2: 635 (1804). Heinrich (1828).
Avledn. (†): SPETSGLASIG, adj. som har karaktär l. drag av (l. utgör) spetsglans l. antimon; jfr antimonial. Nordforss (1805).

 

Spalt S 9600 band 29, 1984

Webbansvarig