| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETÄLSK spe3t~äl2sk, ngn gg äv. spetäl4sk (spe`tälsk Weste, spètä´llsk Dalin; WoJ (1889; med uppgift om att betoningen ofta är 0 4), Östergren (1944: ”mest grav”)), äv. (numera bl. ngn gg efter ä. handl.) SPETALSK speta4lsk, adj.; n. o. (tillf.) adv. -T, spe3t~äl2skt, ngn gg äv. spetäl4skt, vard. stundom äv. spe3t~äl2st osv.
1) som har spetälska (se d. o. 1) l. lider l. är angripen av spetälska, leprasjuk; som har avseende på l. består i spetälska (se a); förr äv. allmännare (se särsk. c) i fråga om spetälskeliknande (hud)sjukdom; jfr 2 o. SPETALS-SJUK. (Johanniterna) tillfrågades (av magistraten), vilken rätt de hade att ”taga spetelst folck in i theris orden mz godz, grund och ägedelar”. Lychnos 1950—51, s. 10 (1521). Så gick han vth jfrå honom spittelsker såsom en sniö. 2Kon. 5: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: vit såsom snö av spetälska). Efter hans kåna är spetelsk, och hon begärer att komma i spetalenn .., skall gårdenn som står på stadzens tompt gifuis de fattige med. 3SthmTb. 5: 58 (1603). Fabelacktige berättelser säga, att .. Bladud, då han var prins, blef spitälsk och derföre drifven ifrån sin faders hof att smittan ej skulle utbreda sig. Ferrner ResEur. 167 (1759). Den helige Lazarii orden, som bildades vid mitten av 1100-talet i Jerusalem, hade till uppgift att bekämpa spetälskan, och ända till omkring år 1253 måste denna ordens stormästare själv vara spetälsk. Wirgin Häls. 3: 17 (1933); jfr 2. — särsk.
a) (numera mindre br.) som har avseende på l. utgöres av spetälska, spetälske-; i sht förr särsk. om sjukdom l. sjukdomssymtom; jfr b. En piga i Posta b(enämn)d Maria witnes wara fååne och hafua spittelska tekn sielfua hyyn belangande. Murenius AV 180 (1648). (En man) som man tror lida av den hemska spetalska sjukan .. (har) sänts till abboten för undersökning. TurÅ 1942, s. 182 (efter medeltida d. handl.).
b) (mera tillf.) om (primitiv) bostad o. d.: som bebos av spetälska personer o. är nedsmittad med spetälska; jfr a. (Efter spöslitningen av två missdådare) blef den ene .. kastad för dödens käftar i en spetälsk ”timmerkula”, medan den andre .. togs ut som kanonbuse till flottan. Högberg Vred. 1: 178 (1906).
c) (†) allmännare (jfr d), i fråga om spetälskeliknande sjukdom hos kreatur l. fisk. När en Häst har spetälskt Hufwud, som slår uth, är swullet, och Ögonen rinna. Rålamb 13: 160 (1690). VetAH 1760, s. 308 (om fisk). Boskapen kallas Spitelsk af följande tecken: ögonen blifva antingen öfverdragne med en hinna, eller blir hvit ögat rödsprängt och inflammerat. .. Knölar .. kännas då man .. stryker längs efter bogen. Därs. 310.
d) i jämförelser l. mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr c); särsk. dels om sår: spetälskeliknande, spetälskeartad, dels om vithet: spetälskeliknande, dels i fråga om själslig l. andlig ”spetälska” (se d. o. 2). När .. (påfågeln) seer sin stiert hoghmodhas han af hans skönhet, och uplyfter sitt hofud ther af, men när han får see sijne fötter, att the äre ledhe, och lijka som spetelske, gifuer han itt klaghoskrij och fäller hofuudet. Forsius Phys. 281 (1611). Hon .. / .. siudhet såpelut sig in i barmen giöt. / Strax runno blåsor vp och stora röda kulor; / Hon såg som spettelsk vt, af många sår och bulor. Kolmodin QvSp. 1: 436 (1732). Alla människor äro genom otrona andeligen spitelske. Borg Luther 1: 125 (1753). Och pesten förödde och febrarne slogo, / och många odödlige dogo / af hemska spetälska sår. Fröding Stänk 115 (1896). Gallionsbilden .. med dess evigt enahanda gest och spetälska hvithet. Cavallin Stevenson o. Osbourne 144 (1898). Det mörknade i Israel, / och dold var lagens stjärna. / Spetälsk till döds var folkets själ / vid vin och tempeltärna. Arbman StämdSträng. 94 (1933). — särsk. (numera bl. arkaiserande) i uttr. spetälsk hund, ss. grovt skällsord. (Hans hustru) kallar honom .. en windögdh diefwul, spitelsk hundh, tiggiare pack och swältingh. ConsAcAboP 1: 319 (1648).
2) i substantivisk anv.: person som har l. lider av spetälska (se d. o. 1). The spetälske göras reena. Mat. 11: 5 (NT 1526). (Jesus skulle) giöra vnderwerck på the blinda, döfwa, halta, lama och spetelska. Swedberg SabbRo 25 (1700, 1710). (År 1912 lyckas) John Reenstierna att från blodet av en spetälsk på Järvsö sjukhus i Hälsingland renodla spetälskans mikroorganism. SvD(A) 1937, nr 305, s. 11. Mer än 50 år av sitt liv har Schweitzer ägnat åt spetälska och andra sjuka i Afrikas urskogar. DN(A) 1964, nr 318, s. 28. — särsk. i jämförelser (jfr 1 d). The som med en stadigwarande Skabb plågas, hielper .. (medevivattnet) fram för alla andra Medicamenter, ja offta them som see vth lijka som Spettelske. Hiärne Suurbr. 25 (1679). Från Portugal begav sig (William) Beckford till Spanien — endast för att bemötas på samma sätt, som en spetälsk utan del i den mänskliga gemenskapen. Selander Pegas. 34 (1937, 1950).
SPETÄLSKHET, r. l. f. [jfr d. spedalskhed, ävensom t. aussätzigkeit] (†) spetälska. Lind 1: 259 (1749). Björkman (1889).
Spalt S 9614 band 29, 1984